- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugofjärde årgången. 1929 /
257

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FISKARNES FÄRGER 257

När en fisk förtär räkor (och sannolikt även andra kräftdjur),
får den sålunda både gult och rött färgämne i sig.

Sålunda visa redan dessa sparsamma experiment, att
åtskilliga lägre havsdjur äro bärare av det gula carotinartade
färgämnet. Dock är det ej troligt, att ens dessa äro alstrare
härav, utan de erhålla det sannolikt ur växtvärlden, från högre
alger, om vilka man vet att de innehålla rikligt med
carotinartade ämnen, eller från växtplankton. I detta senare är det
dels kiselalger (diatomaceer), dels dinoflagellater, som kunna
förutsättas komma i fråga, emedan de förtäras av
planktondjur, som sedan tjäna som föda åt andra större djur och även
fiskar. För att få reda på förhållandet i plankton har jag
undersökt extrakt av tvenne planktonprov, som d:r G.
Gustafsson i höst enligt min önskan skickat mig. Båda innehöllo
flera arter dinoflagellater (Ceratium tripos och fusus),
diatomaceer, musslelarver, små kräftdjur m. m. Efter vederbörlig
behandling av de rödgula lösningarne erhölls vid tillsats av
an-timontrichlorid först en övergående violett färgning och sedan
en kraftig blågrön reaktion. Den förstnämnda violetta
färgningen hade utan tvivel sitt ursprung från de små kräftdjuren
(copepoder) i provet, och den uteblev i sådana fall, då provet
förut behandlats med utspädd saltsyra (sålunda lika som fallet
var med räkorna). Den blågröna reaktionen härleder sig
däremot från växtplankton och dess gula carotinämne, som
sålunda är en av urkällorna för fiskarnes gula färg. Genom
dessa undersökningar gives sålunda ytterligare ett bevis för
ämnesomsättningens sammanhang i den organiska världen.

Till kännedomen om groddjurens gula färgarn ne.

Sedan jag lyckats få en liten inblick i sammansättningen
och beskaffenheten av benfiskarnas gula färgämne, ville jag även
gärna göra några liknande försök med groddjuren. Det låg
då nära tillhands att börja dessa försök med salamandern,
som så tydligt visar sin gula färg. Den sönderskurna huden

17—29697. Fauna och Flora iQig. Häft. 6.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:23:48 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1929/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free