Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
EINAR LÖNNBERG
av en på ryggen övervägande gul salamander gav också mycket
riktigt i etersprit en gul lösning, ehuru det var mycket gul
färg kvar i hudstyckena, som ej lät sig utlösas. Då den
erhållna gula lösningen skakades med petroleter tog denna upp
all färgen, och efter petroleterns avdunstning kvarblev i skålen
ett gult färgämne, som löstes i chloroform. Då man tillsatte
antimontrichloridlösning till den gula chloroformen, försvann
den gula färgen och vätskan blev ljusblå. Här förelåg alltså
liksom hos fiskarne ett carotinartat färgämne.
Samma slags försök gjordes också med tvenne arter
vattenödlor (Triton palustris och marmoratus). Resultaten blevo
även här likartade, ehuru blåfärgningen till följd av den ringa
färgstyrkan var rätt svag.
Jag övergick härefter till egentliga groddjur. Ur huden av
en ätlig groda. Råna esculenta, erhölls ett ganska starkt gult
extrakt i etersprit. Färgen upptogs därur i petroleter och, när
den avdunstat, hade man den gula färgen kvar. Den löstes
i chloroform på vanligt sätt och vid tillsats av
antimontri-chlorid erhölls en rätt kraftig blåfärgning. På samma sätt
gjordes undersökning av vanlig groda, som även gav en mycket
god blå carotinreaktion. Försök med lövgroda, Hyla arborea,
och en art klockgroda, Bombinator pachypus, hade mot
förmodan svagare blå reaktion, ehuru den även hos deras
färg-lösningar var fullt tydlig. Sålunda torde man kunna antaga,
att hos groddjuren i regel förekommer ett gult carotinartat
färgämne. Detta torde dock lika litet hos dem som hos fiskarne
nybildas i deras egen kropp utan torde bärleda sig från växter.
Visserligen äta groddjuren ej några växter, men de äta sniglar
och insekter, som förtära växter, och på dylikt sätt kommer
växtfärgämnet medelbart in i groddjurens kropp och omlagras
där delvis i huden.
Färgämnet hos smaragd ödlan, Lacerta viridis.
Hittills har jag ej haft tillfälle att undersöka färgämnet
hos mera än en ödleart, nämligen den ovan anförda. Av den
sönderklippta huden av denna erhölls i etersprit en gul, litet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
