Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bidrag till kännedomen om fåglarnes färger. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:>
EINAR LÖNNBERG
även inom fåglarnes klass bära namnet »lipochromer». Det
bör ävenledes genast från början framhållas, att mina
ifrågavarande undersökningar långt ifrån äro fullbordade, utan
snarare kunna sägas vara i sin begynnelse, då de dock redan nu
givit vissa nya synpunkter även med avseende på dessa
färgämnen hos fåglarne och därjämte en del direkta resultat av
intresse, har jag ansett mig kunna framlägga följande små
meddelanden.
Då mina föregående undersökningar av fiskar och
groddjur haft till föremål färgämnena i huden, ansåg jag lämpligast
att börja med gulfärgade hudpartier t. ex. på fötter och näbbar
hos fåglar. Även på detta område ha andra forskare varit
verksamma. Framför andra bör nämnas den tyske kemisten
Krukenberg, som för omkring femtio år sedan gjorde en del
undersökningar och gav namn åt färgämnen, som han ansåg
sig ha upptäckt. År 1882 gav han namnet »coriosulfurin» åt
ett gult färgämne, som han funnit först i huden på fötterna
av unga glador. Sedan återfann han detsamma även hos flera
andra fåglar, såsom i fötter hos höns, i näbbar av gäss o. s. v.
Då jag som sagt började med liknande material, träffade jag
snart nog på Krukenberg’s coriosulfurin och några experiment
härmed må därför anföras.
Det första försöksmaterialet erhölls ur den gula huden på
fötterna av några tamankor. Då denna hud sönderskurits
i små bitar och lagts i en blandning av 90 % alkohol och äter
erhölls en mättat gul lösning. Då en remsa filtrerpapper
ned-stuckits vertikalt i denna lösning bildade sig på densamma
dels gula band dels en diffus färgning, emedan lösningen var
så mättad. Efter ett dygn, varav dock den mörka
novembernatten utgjorde 14 timmar, hade färgen alldeles försvunnit från
ett stycke filtrerpapper, som legat öppet, under det att ett
annat stycke av samma papper, som förvarats i mörker, visade
spår av gul färg ännu på den fjärde dagen. Redan denna
ljuskänslighet tydde på, att den gula färgen framkallades av
en carotinartad substans. Då den omnämnda äterspritlösningen
blandades med petroläter och omskakades därmed, upptog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
