Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bidrag till kännedomen om fåglarnes färger. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FÄGLARNES FÄRGER 3
petrolätern efter tillsättande av något vatten all färgen. Då
den avskilda petroläterlösningen sedan avdunstades, återstod
en höggul, till utseendet något oljig substans, som löstes i
chloroform. Då antimontrichlorid i vattenfri chlorofornilösning
tillsattes, uppstod en mycket kraftig blåfärgning, alltså den
typiska reaktionen för carotinartade ämnen. Den blåa färgen
höll sig i flera timmar, ehuru den blev allt blekare, men
påföljande dag var vätskan violett på samma sätt, som jag funnit
bli fallet vid mina experiment med fiskfärgämnen av carotintyp.
Den sönderskurna näbbhuden av samma ankor gav också
en gul lösning i äteralkohol men svagare, och på grund av
mindre mängd av färgämne blev också vid den fortsatta
behandlingen reaktionen med antimontrichlorid svagare.
Motsvarande försök med den rödgula huden av fötterna av
vilda gräsanddrakar, Anas platyrhyncha utföll på liknande
sätt. Jag gjorde i detta fallet också ett försök att ånyo lösa
det efter avdunstning av petrolätern återstående färgämnet i
petroläter och tillsätta koncentrerad svavelsyra. Petrolätern
blev då först klart grön, vilket även tyder på carotinnatur hos
det lösta färgämnet.
Den gröngula huden av gräsanddrakarnes näbb skars
också i stycken och lämnade i äteralkohol ett gult extrakt.
Sedan detta behandlats med petroläter, som upptagit färgen
och sedan efter separering fått avdunsta, återstod det gula
färgämnet, som löstes i chloroform. När nu
antimontrichlorid-chloroform tillsattes, blev första resultatet, att den gula färgen
försvann och vätskan blev färglös, men strax efteråt uppstod
den typiska blåfärgning, som kännetecknar carotinämnen. Nästa
morgon var vätskan violett som vanligt. Det korta dröjsmålet
med uppträdandet av den blåa reaktionen förklaras genom
färglösningens relativa svaghet. Vid experiment av samma
slag med fötter och näbb av gräsandhonor erhöllos samma
resultat, ehuru blåfärgningen genom antimontrichlorid ej var
fullt så stark, beroende på att mängden av det gula
carotinartade färgämnet ej var så riklig som hos drakarne.
De grå fötterna av bläsand, Anas penelope, visa i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
