Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Wolleys fågelfaunistiska arbete i svenska och finska lappmarken 1853–1857. Av Edv. Wibeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WOLLEYS FÅGELFAUNISTISKA ARBETE
’95
ningsplatser ditintills förblivit okända och vilka alltså först
genom hans upptäckter fingo full hemortsrätt i vår fauna.
I den meningen bildar hans verk, kan man med visst fog
säga, slutstenen i det stora upptäckarskedet i svensk och
finsk ornitologi. Ser man blott och bart till resultaten av det
primära fältarbetet, kan ingen av de skandinaviska och finska
fågelfaunisterna från 1800-talets förra hälft mäta sig med
Wolley.
Född den 13 maj 1823 i den lilla staden Matlock i
Derbyshire och av en förmögen och ansedd släkt, fick Wolley
en mycket vårdad uppfostran. Efter förberedande skolgång
genomgick han det förnäma och anrika Etou, kom därifrån
till Cambridges universitet, som han lämnade som graduerad
»Bachelor of Arts» 1846. Påföljande år skrev han in sig i
medicinska fakulteten vid Edinburgs universitet, i vilken han
formellt kvarstod ända till 1851, då han bosatte sig i London.
Alltifrån sin tidigaste barndom road av naturen och dess
djurvärld, hade Wolley under sin skoltid varit en ivrig samlare
av både fågelägg och fjärilar och hans studier vid Cambridge
och Edinburgh hade alltsomoftast avbrutits av längre eller
kortare resor med zoologiskt huvudsyfte. Wolley, som
uppenbarligen i ekonomiskt hänseende var oberoende av
förvärvsarbete och kunde inrätta livet för sig ungefär som han
hälst önskade, gjorde sålunda 1845 en dylik resa till
Sydspanien och Marokko. 1846 reste han genom Tyskland, Schweiz
och Frankrike, varvid han besåg muséer och gjorde
bekantskap med ornitologer och äggsamlare. I Schweiz besteg han
också Mont Blanc, vilket då för tiden ännu räknades för en
verklig bragd. 1848 reste han åter ut, nu till Orkney- och
Shetlandsöarna, påföljande vår till vissa av de avlägsnare och
otillgängligaste trakterna av Skottland och öarna utanför, där
han bl. a. besökte flera både kungs- och havsörnsbon, samt i
juni samma år till Färöarna. År 1851 besökte han ånyo
Skottland, denna gång de örnrika trakterna i sydvästra delen
av landet, likaledes ett par av örikets redan då ytterst
fåtaliga häckplatser för fiskgjuse samt dess enda lokal för tofs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
