Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faunistiskt småplock från Tärnafjällen och Västerbottens kustland. Av Otto Holm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
simmande lemlar, men de hade alltid envist återtagit riktningen
mot norr. Även vid tidigare vandringar sägas lemlarna ha
kommit från söder. De övertvära dalgångarna; en del sprida
sig utför dessa, men huvudparten följer fjällkedjan, varvid
strövkårer kunna bestiga själva fjälltopparna.
Bland rovdjuren har uttern på senare tid något ökats.
Vid Umfors sågos förra vintern på en gång 3 st., varav en
blev skjuten; även vid Hemavan sköts då en utter. För c:a
7 år sedan sågs ett lodjur i trakten.
Hösten 1930 sköts en älg i Högstaby, och sommaren
1931 hade en varit sedd på norska sidan uppe i Okstinderne.
Bland fåglarna äro några arter stadda i utbredning
däruppe. Enligt gränsuppsyningsman R. Larsson, inföding i
trakten och intresserad och ganska god fågelkännare, har skatan
först på senaste tid nått upp till de översta byarna. Det första
boet såg han i Mjölkbäcken för 6 à 10 år sedan. Till
kännedom om kråkans diet har densamme lämnat ett bidrag. I
magen på en skjuten kråkunge hade han, jämte »vita maskar»,
funnit 9-hängen av björk. Buskskvätta såg jag en afton ej
långt från fjällstugan, men återfann den ej senare. Möjligen
hade den blivit tagen av stenfalken, vars bo med två ungar
fanns i närheten. Enligt L-n hade buskskvättan visat sig
däruppe för första gången samma vår. 1924 var den t. ex.
å Umans delta i sjön Laisan mycket vanlig. Från den
sommarn kan ju ock nämnas en kanske mer ovanlig boplats för
snösparv i fjället Gurdispakte, tillhörande Norra Storfjällets
komplex. Boet var beläget i en väldig lodrät brant under
fjällets krön på en helt liten framspringande klack ungefär på
brantens halva höjd. Den lutade något inåt berget, så att
själva boet var osynligt, men hanen flög oupphörligen mellan
detta, och bäcken i dalen med föda åt ungarna i näbben;
honan däremot visade sig som hastigast blott en enda gång.
Göken hördes första tiden vid Överuman på flere ställen.
För denna glupska insektätare torde väl födan däruppe
stundom bli väl knapp, men den synes icke sakna förmåga att
variera dieten vid behov. L-n har en gång på 10 à 15 meters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
