Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faunistiskt småplock från Tärnafjällen och Västerbottens kustland. Av Otto Holm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trutar voro icke synliga på skäret eller i dettas närhet. Ägget
har underställts professor Lönnbergs granskning, men det
låter sig icke med säkerhet bestämmas, enär likheten mellan
havstrutens och vittrutens ägg är för stor. Ägget n:o 2 togs
jämte ett annat så sent som 14/6 1931 på Vasagrundet av ett
par fiskare från Ostnäs. Båda — äggen nämligen — blevo
kokade och uppätna, men det ena, tämligen hela skalet blev
för min räkning räddat av 2 förståndiga pojkar, Sigurd och
Tore Kröger. I detta fall var ingen trut synlig, men ägget
är av samma typ som det föregående med grönaktig
grundfärg. Att ägg så sent på året voro tillfinnandes, måste ha
berott på upprepad omvärpning. Vasagrundet är blott en
obetydlig anhopning av klapper, c:a 40 steg lång och helt smal
och låg. Vid besök där 2/8 hittades på högsta punkten
obetydliga rester av boet, några strån av »stengräset», Elymus
arenarius, som säges utgöra materialet till »slökens» enkla
rede. Det var ditfört från annat håll, ty på Vasagrundet växer
intet. Boet skall från början vara helt lågt, men påbygges
och blir småningom tämligen högt. Omkring år 1914 eller 15
fann fyrmästare Rutkvist på Skepparkallen 3 nästan
flygfärdiga ungar av »slokustrut», av vilka en hade slukat en
grissleunge, som stack ut ur gapet. Även de gamla fåglarna
visade sig vid skäret. På Lillklinthällan öster om
Holmögruppen har R en gång funnit bo med 2 ägg. Ett annat skär i
samma trakt, Slokusågern, är sedan urminnes tid känt som
häckningsplats för denna trutart, varom ock namnet vittnar.
Där fann fyrbiträdet Holger Holmgren på St. Fjäderägg i
mitten av maj 1931 ett bo med starkt ruvade ägg (vilka
lämnades kvar). Trutarna voro ovan ljust grå, säger han, utan
svart på vingarna. Kyrkovärden Karl Grubbström på
Holmön känner synnerligen väl till truten på Slokusågern och
beskriver den på ett sätt, som fullkomligt passar in på
vittruten. Gråtruten, »gråsjälstruten», som häckar flerstädes
vid insjöar på Holmön, skiljer han väl från den förre på de
svarta vingspetsarna och något mindre storlek. Uppträdandet
på häckplatsen är ock helt olika. Gråtruten har förvärvat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
