Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ornitologiska bidrag från Närke. Av Erik Rosenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORNITOLOGISKA BIDRAG FRÄN NÄRKE
ig
eftersom sträcket pågick, men när en fågel vecka efter vecka
och ända in i juni satt i samma talltopp, började jag dra
mina misstankar.
Efter en bister frostnatt i orrkojan 6 juni gingo eller
rättare sprungo hr Arthur Wihlstrand och jag ett stycke
uppåt skogen till ett fiskgjusbo. Medan vi betraktade de
kringflygande gjusarna, fick jag höra bergfinkens »tväät» från ett
granbevuxet kärr strax intill. Jag gick däråt och såg redan
på håll ett bo i en liten, lavbevuxen gran. En fågelstjärt
stack upp ur redet. Icke utan spänning sträckte jag på mig
och tittade på den ruvande fågeln, vars vita övergump visade,
att det var bergfink. När jag sträckte fram handen, fladdrade
fågeln snett ned mot marken och försvann. Boet var beläget
på omkring manshöjd och vida synligt bland de glesa
grenarna. Det liknade ett bofinkbo men var större, särskilt i
höjdled. Lösare byggt var det också, huvudsakligen av lav
och mossa, inuti fodrat med älghår och fjädrar, särskilt av
tjäderhöna, vilka sistnämnda lågo så löst att de nästan dolde
de fem gröngråa, bofinkfläckiga äggen.
Under smärre strövtåg i denna trakt kunde jag konstatera,
att bergfinken var en av de vanligaste småfåglarna, i antal
endast överträffad av trädpiplärkan, medan bofinken var i
avgjord minoritet. Ytterligare två bon, det ena i en martall,
det andra i en halvdöd enbuske, anträffades, trots att inga
egentliga ansträngningar gjordes för att söka. Ett av dessa
var redan övergivet av ungarna, medan det andra, det i
enbusken, innehöll halvvuxna ungar. Föräldrarna här voro
mycket upprörda över min närvaro och skreko ideligen »tsi»
omväxlande med »tääp». Hannen visade ett beteende, som
torde vara ovanligt bland småfåglar, törnskatan undantagen, i
det han »slog». Från min sittplats några meter upp i en
grov tall störtade han i ett ned i en båge och snuddade
därvid nästan vid mitt huvud. När jag avlägsnade mig, följde
han med ett bra stycke, och länge än hördes hans upprörda
»tsi». Han sågs också ivrigt slå efter en trast, som han
förföljde mellan buskarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
