Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ornitologiska bidrag från Närke. Av Erik Rosenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
ERIK ROSENBERG
Efter dessa fynd erinrade jag mig ha sett bergfinkar i
mitten av maj i Kränglaskogen norr om staden, där jag varit
på tjäderspel. Vid midsommartiden träffade jag honom också
i skogen närmare Kils kyrka. Det sistnämnda fyndet
föranleddes av en bastardnäktergal, som sjöng mitt i mörka
skogen i ett trädbestånd av medelålders gran. Fågelns repertoar
var också, lokalbetonad, jag antecknade locktoner av
nattskärra, skogssnäppa, morkulla, korsnäbb, snöskata, grönsiska,
bofink, koltrast, göktyta, duvhök (eller ev. nötskrika!) samt
bergfink. Medan jag spanade efter virtuosen uppe bland
träden, kom också en vacker bergfinkhanne framhoppande.
Det framgår av dessa sistnämnda fynd, att bergfinken ej
enbart var bunden vid mager skog på myrmark —
»norrlandsnatur» — utan även, ehuru sparsammare, förekom i
barrskog av vanlig typ.
22 juli iakttogs en bergfink i Almby samhälle av A.
Wihl-strand. Detta antyder, att bergfinken efter häckningstiden
liksom bofinken lämnar barrskogen för mera öppen terräng.
I den ornitologiska litteraturen uppges sydgränsen för
bergfinkens häckningsområde ligga vid Orsa och häckningsfall
söder därom utgöra undantag. Som undantag kan man ju dock
ej anse Örebro-fynden, vilka röra sig om massuppträdande
och synas antyda en förskjutning söder ut eller vad Palmén
kallar en abbreviation. Om denna är tillfällig eller konstant,
låter sig svårligen avgöra. Tänkbart är ju, att den sena
våren med sträng köld och djup snö ända in i maj hejdade
bergfinkarna på sträck mot norr, men å andra sidan utgör
deras förnämsta tillhåll en lokaltyp, vars fågelliv åtminstone
inte jag tänkt mig vara av något intresse och därför inte förut
närmare skärskådat. Det skall i alla fall bli roligt att se,
hur det kommer att gestalta sig i fortsättningen.
Dryobates leucotos Bechst.
När jag 20 juni 1931 stod och betraktade bergfinkarna
vid boet i enbusken, kom en stor vitbrokig hackspett
flygande förbi och slog till på en tallstam ett stenkast bort. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
