Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ornitologiska bidrag från Närke. Av Erik Rosenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 2
ERIK ROSENBERG
Asio otus Lin.
Med anledning av de i Fauna och Flora publicerade
fynden av döda närkiska hornugglor på Öland och i Litauen
under den svåra vintern 1931, kunde det kanske vara av
intresse att omtala, hur de i själva Närke övervintrande
hade det.
Hornugglorna övervintrade rätt talrikt på lågmarkerna
kring Hjälmaren och Kvismaren.1 Två eller tre exemplar, som
uppehöllo sig vid Oset, kunde jag iakttaga varje kväll, när
jag var nedåt för att tillse en del rapphöns och fasaner.
Redan vid 3-tiden om eftermiddagarna i februari och i fullt
solsken begåvo de sig ut på jakt. Trots mycket noggranna
undersökningar kunde jag ej upptäcka minsta tecken till sork
i den halvmeterdjupa snön, varken i form av spår eller
lufthål, men icke förty döko de kringflygande ugglorna ned gång
på gång. Vid ett tillfälle slog en uggla ned i snön blott ett
stenkast från mig; hon låg där på magen någon minut och
vred på huvudet, så flög hon upp med ett lurvigt föremål i
klorna, som hon satte sig att spisa i en al. Jag undersökte
nedslaget, som befanns vara en trattformig fördjupning av
ungefär en utbredd hands storlek och närmare decimeterdjup.
Intet spår av sork eller mus syntes. Senare besåg jag flera
platser för hornugglans lyckade kap med samma resultat: inga
som helst spår invid. Samma iakttagelse har jag förresten
gjort vintern 1918—1919. Senare på våren, då snön endast
här och där med hårda skarfläckar täckte marken, såg jag
en hornuggla slå ned på en dylik. Smällen hördes på långt
håll, men resultatet var negativt. Detta synes mig häntyda
på, att hornugglan vid jakten huvudsakligen litar på hörseln.
Man hör henne härvidlag ideligen knäppa med näbben som
för att narra sorkarna att röra på sig. Av denna orsak är
det väl, som lärkor och andra fåglar ej falla offer för denna
uggla; de röra sig ej nattetid, bli de skrämda, flyga de upp.
Även här ledo emellertid hornugglorna nöd under de svåra
1 Så är ock fallet innevarande vinter (jan. 1932).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
