Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ornitologiska bidrag från Närke. Av Erik Rosenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORNITOLOGISKA BIDRAG FRÄN NÄRKE 2 I
min förundran och glädje var det en vitryggig hackspett, en
fågel, som jag förut aldrig sett och knappast ens tänkt på.
Tyvärr kunde jag inte följa honom långt stycke, förrän han
försvann, och ej heller lyckades det återfinna honom en
följande dag. Hr Ragnar Dalkvist har emellertid omtalat,
att han föregående höst sett en dylik hackspett på alldeles
samma plats.
Alcedo ispida Lin.
Tidigt på morgonen 13 april 1927 gingo baron Knut v.
Essen och jag längs Svartån mot Hjälmaren. Vi »pratade
fågel», naturligtvis, och samtalet kom in på kungsfiskaren,
och vi beklagade båda, att vi aldrig sett fågeln, ehuru han
uppträtt i våra respektive hemtrakter. Medan vi sålunda gingo
och pratade, kom en kungsfiskare till vår obeskrivliga häpnad
ilande emot oss tätt efter vattnet. Mitt för, då vi kunde
beundra hans praktfulla färger och lustiga utseende, lät han
höra ett gällt, tre gånger upprepat »ti», varefter han svängde
in bakom åkröken och försvann uppåt staden.
10 sept. 1931 vid soluppgången, en klar och kall morgon
med is på smärre vattensamlingar, voro hr Knut Borg och
jag vid Svartåns mynning. Jag skymtade härvid en liten
fågel, som hastigt snodde över mellan ett par vassruggar vid
själva utloppet. Som det var motsols och synen endast
varade ett par sekunder, kunde jag endast gissa, att det var en
kungsfiskare. När vi emellertid någon timme senare kommo
ut vid sjöstranden några hundra meter söderut, hördes ett
genomträngande, upprepat »ti», och en blåskimrande
kungsfiskare svängde ut från stranden, där han suttit vid ett
båtställe. Fågeln flög med rask fart och surrande vingslag tätt
efter vattnet mot åmynningen men vände i en mjuk båge och
fortsatte utefter stranden söderut, där han snart skymdes av
vassen.
Dessa båda fynd synas antyda, att kungsfiskaren om
våren färdas uppför ån, om hösten nedför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
