Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gräshoppsångaren, Locustella naevia, iakttagen vid Västerås. Av R. Tenow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besökande — tur var, att det var stadens eget gärde. Sedan
timotejen blivit högre, satt han i toppen på ett timotejstrå,
men varierade då med sångplats, dock inom en begränsad
rayon. I och med att sången allteftersom skymningen ökade
blev allt ivrigare — stadsträdgårdsmästare Follmer tog vid
ett tillfälle tid för sångens varaktighet i en följd utan paus
och fann denna uppgå till 18 minuter — blev han allt
oräddare och man då komma honom alldeles inpå livet — 5 à
6 meters avstånd. Blev han slutligen skrämd, dök han
antingen ned i åkern eller flög ett stycke, innan han försvann i
gräset för att så gott som genast klättra upp på ett strå och
åter börja sången. Att arten var naevia och icke palustris
kunde konstateras av fläckteckningen på ryggen.
Varaktigheten av sången under sommaren alltifrån början av juni till
mitten av augusti — själv hörde jag fågeln den 4 eller 5
augusti — jag reste sedan från staden under semestern, så
att jag hade ej tillfälle till iakttagelser senare under månaden
— tyder med till visshet gränsande sannolikhet på att
häckning förelegat. Enligt uppgifter i faunistisk litteratur för honan
en mycket undangömd tillvaro. Den omständigheten, att två
av fågelns observatörer vid var sitt tillfälle under avancering
mot den sjungande fågeln ur gräset stött upp en liknande
fågel med liknande flykt, som båda gångerna flugit en mindre
sträcka för att försvinna i gräset igen, stärker nyss gjorda
antagande.
Vid avmejningen av fältet den 18 augusti gjorda
efterforskningar efter bo förblevo emellertid resultatlösa.
För att slutligen återkomma till fågelns sång, är den som
nyss hörts synnerligen karakteristisk. Den liknar
gräshoppans sirrande och har fågeln härav fått sitt både latinska
och svenska namn. Ännu mera liknar den ljudet av en
avlägsen skördemaskin i gång och allra bäst kanske ett
fickväckarurs surrande.
En undersökning nästa år huruvida fågeln återkommit
till trakten emotser jag med en viss spänning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
