Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om den smånäbbade tjädern, Tetrao parvirostris. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
EINAR LÖNNBERG
Det framgår såväl av storleken som av andra förhållanden,
bl. a. näbbformen. Dess vikt var 2025 gr. Vinglängden (i
rät linje) 322 mm. (på andra sidan blott 316 mm.). Stjärtens
längd 242 mm. och de längsta pennorna äro 46 mm. längre
än de kortaste. Näbblängden från näsborren till spetsen är
18 mm.
Den andra mörka hönan vägde 1,995 gr. Dess vinglängd
var 308 mm., stjärtlängden 220 mm. och näbblängden från
näsborren 16 mm.
Nu framställer sig den frågan, huru förhålla sig dessa båda
mörka hönor till den parvirostris-höna, som erhållits i byte
från Moskva, och den med den sistnämnda alldeles
överensstämmande, som vi fingo förra året? Det ligger nämligen
närmast tillhands att antaga, att den, som vi fått i byte skulle
vara typisk. För utredning härav är det av vikt att i första
rummet studera en avhandling av den ryske ornithologen
Stegmann, som 1926 skrivit en uppsats om Tetrao
parviros-tris och dess raser. Han urskiljer tre sådana. Utom T. p.
kamtschatkas, som i detta sammanhang kan lämnas ur
räkningen, iakttog han nämligen vid undersökning av i Leningrad
tillgängligt material, att det fanns en mörkare och mera
lång-stjärtad form och en ljusare mera kortstjärtad. Den
förstnämndas utbredning uppgav han sträcka sig från övre loppet
av nedre Tunguska, kretsen Kirensk, och från Tunka-bergen
över Transbaikalien (bl. a. Kenteibergen) och Amurlandet. Den
ljusare och kortstjärtade återigen levde nordost härom, och
Middendorffs typexemplar är just därifrån. Den ljusa,
nordöstliga formen skulle alltså bli T. parvirostris parvirostris,
under det att Stegmann kallar den mörkare, långstjärtade
formen T. p. macruras. Både på grund av talet om den
»mörkare» rasen och emedan dess hemland ligger närmare till,
vore det alltså att förmoda, att våra båda mörka hönor skulle
höra till macrurus-rasen. Går man till Stegmanns
beskrivning av denna finner man dock, att den passar bättre till våra
båda ljusare hönor än till de båda mörka. Han säger t. ex.
»huvud och hals svarta med breda rostgula tvärband och grå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
