Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om den smånäbbade tjädern, Tetrao parvirostris. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika förhållande till den tyngd, som de skola lyfta och bära.
Vinglängden hos den vanliga tjädertuppen håller sig vanligen
mellan 380 och 410 mm. Den smånäbbade tjädertuppens
vinglängd uppgives vara 383 till 391 mm. Skillnaden är sålunda
ej så stor, och möjligen är därför ej heller skillnaden i vikt
särdeles utpräglad.
Av smånäbbade tjäderhönor ha vi nu erhållit
viktuppgifter i tre fall vid Riksmuseet. Den tyngsta av dessa vägde,
såsom redan omtalats, 2,025 gr. Av 18 svenska tjäderhönor,
som vägts vid Riksmuseum på senare år, voro endast två
tyngre. Den ena av dessa var dock steril, varför den måhända
bör lämnas ur räkningen såsom ej fullt normal. Den andra,
som vägde 2,035 gr., hade tallbarr, blad och kvistar av
blåbärsris och ljung i krävan till en sammanlagd vikt av 134 gr,
så att hon var egentligen lättare än den tyngsta av de
smånäbbade hönorna. Den vanligaste vikten för en svensk
tjäderhöna torde vara mellan 1,750 och 1,950 gr., rätt sällan
däröver.
1 ett avseeende synes den från lärken hämtade kosten
vara förmånlig, och det är från kulinarisk synpunkt. Köttet
av den smånäbbade tjädern är nämligen avgjort mera
välsmakande än den vanliga tjäderns, alldenstund den senare ofta
har en alltför utpräglad tallsmak, då det är fråga om äldre
fåglar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
