Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om den smånäbbade tjädern, Tetrao parvirostris. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 EINAR LÖNNBERG
nämligen med all sannolikhet ej utvecklat sig så kraftigt, som
de gjort. Tvärtom är jag böjd att antaga, att tjädrarnas
tillpassning till att förtära och tillgodogöra sig en föda, som det
finnes så rik tillgång på och som gjort dem oberoende av
årstidernas växlingar, just varit en av de kraftigast bidragande
orsakerna till deras överlägsna utveckling.
Såsom undertecknad hade tillfälle att framhålla i ett
föredrag vid den internationella ornithologkongressen i
Köpenhamn 1926, har man alla skäl att antaga, att familjen
Tetraonidae leder sitt ursprung från Nordamerika och invandrat
därifrån till Gamla världen, varest de mest specialiserade
formerna utvecklats och ännu finnas, nämligen orrar och tjädrar.
I samband härmed finna vi den ännu ej så starkt
specialiserade smånäbbade tjädern, T. parvirostris, längst i öster och
närmast familjens ursprungsland. Man kan också antaga, att
denna arts diet av lärkens barr är ursprungligare än den
vanliga tjäderns. Under den fortsatta utbredningen till västra
Asien och Europa övergingo tjädrarna mer och mer till att
äta tallbarr. Såsom en tillpassning till det mera ansträngande
arbetet med lösrivandet och sönderdelandet av dessa barr
erhöllo tjädrarna en större och kraftigare näbb. Härmed följde
av naturnödvändighet en starkare utveckling av den
muskulatur på huvud och hals, som utförde arbetet och av de ben,
som skulle bära näbben och utgöra fäste för den förstorade
muskulaturen. Man kan alltså i viss mån säga, att det är
tallbarrsdieten, som medfört en förstoring av huvud och hals
hos den typiska tjädern. Den ser därför större och grövre ut
än sin smånäbbade släkting, men om den förre är så särdeles
mycket tyngre till kroppen än den senare, är mig okänt. Av
vissa skäl synes det ej vara fallet, åtminstone ej i någon högre
grad. Jag har ej varit i tillfälle att väga någon smånäbbad
tjädertupp och ej heller sett någon säker litteraturuppgift om
en sådan fågels vikt. Man kan dock approximativt sluta sig
till den saken av vingarnas storlek, ty man torde kunna få
antaga, att hos två så närstående arter som den vanliga och
den smånäbbade tjädern vingarnas storlek böra stå i ungefär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
