Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En märklig sik från Lappland. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändpunkter. I båda fallen måste naturligtvis måtten tagas i
rät linje sedan bågen sträckts. Tages bågmåttet på första
sättet innehåller Godon-sikens längsta gälräfstand på första
bågen 9,6 gånger i bågens längd, på senare sättet blir
relationstalet 8,3. Dessa båda tal skilja sig dock från dem
Thienemann själv angivit för såväl fera (5,9 ggr som för holsatus)
för den typiska rasen 6,1 ggr, och för en annan 5,6 ggr. Härav
följer, att siken från sjön Godon har avsevärt kortare
gälräfständer än båda de former, som i främsta rummet skola
karakterisera »fera holsatus-gruppen.» På samma gång omtalar
dock Thienemann också, att en sik från Vättern, av vilken
han fått huvuden och vilken han räknar såsom en -»forma
suecica-» av sin holsatus, har gälräfständer, som växla så mycket
i storlek, att deras relationstal kan vara i 6,2—9,2». Det
förefaller sålunda som denna »relative Zahnlänge» skulle äga ett
rätt reducerat värde. Det oaktat vågar Thienemann påstå,
att »blott en undersökning av gälräfständerna kan föra till ett
skarpt urskiljande av Coregonus-former na, alla övriga
kännetecken ha i allmänhet en sekundär betydelse». Detta uttalande
är desto mera förvånande, som Thienemann själv (såsom på
sin tid refererats i denna tidskrift) omtalat ett fall, då på
ungefär 40 år en glesräfsad sikform ombildats till en särdeles
tät- och långräfsad.
Såsom en sammanfattning av det, som vi sålunda anfört,
kan framhållas, att siken från sjön Godon i Arjepluog närmast
överensstämmer med den sikform, som erhållit namnet
brachymystax av Smitt. Då det synes sannolikt, att åtminstone
flertalet av de glesräfsade egentliga sikarne utvecklats ur den
typform, som av Linné erhöll namnet lavaretus, skulle alltså
intill dess motsatsen bevisas enligt nutida nomenklatur denna
siks namn bliva Coregonus lavaretus brachymystax (Smitt).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
