Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En märklig sik från Lappland. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MÄRKLIG SIK FRAN LAPPLAND 65
ha nosplanets höjd minst 15 % av mellanhuvudets längd,1 och
detta är nätt och jämt fallet med vår sik. Om vi nu först
följa Smitts uppställning av raser, skiljer sig en rasgrupp, som
han kallar polcur, från övriga glesräfsade därigenom, att
underkäkens längd är mindre än stjärtspolens höjd. Hos vår
sik är det fallet, i det att det förra måttet är 46 och det senare
56 mm. Vidare bör hos />o/c«r-gruppen överkäkslängden vara
mindre än 30 % av huvudets längd (här ej fullt 24 %). Bland
/>o/c«r-gruppens medlemmar urskiljer Smitt vidare formen
brachymystax, som har överkäkslängden mindre än 25 % av
huvudlängden (som ju är fallet här) och mindre än 36 % av
mellanhuvudets längd (här 33,3 %)• En annan utmärkande
egenskap för />o/c«r-gruppen, som även finnes hos siken från
Godon, är den betydande längden av avståndet mellan
bukfenans och analfenans fästen. Detta mått stiger hos
polcur-former till över 29 % av fiskens totallängd. Här är det än
större eller 32 %. Sålunda enligt Smitt skulle vår sik komma
närmast den huvudsakligen från Sibirien kända -»polcur
brachymystax-».
Då vi sedan följde Thienemanns uppställning, måste
Godon-siken föras till, vad denne förf. kallar »fera-holsatas-gruppen»
på grund av det ringa antalet gälräfständer. Till denna grupp
räknar f. ö. den nämnde förf. även polcur och polcur
brachymystax, men han lämnar ej några vidare upplysningar om dem
jämförda med de övriga, utom att den förra skulle ha färre
gälräfständer än de flesta andra utom en Bodensjö-sik. Men
brachymystax kan enligt Thienemann ha lika många
gälräfständer som den från Godon. Utom antalet gälräfständer, skall
enligt Thienemann dessa tänders relativa längd vara av
särskilt värde för rasbedömningen, d. v. s. gälräfständernas längd
skall divideras i bågens längd. Hur det senare måttet skall
tagas, är dock ej med klarhet uppgivet. Man kan därvid tänka
sig antingen längden av första bågens tandbärande parti eller
också avståndet på bågens baksida från gälöppningens båda
1 Med mellanhuvudet avses det parti, som ligger mellan nosspetsen
och förlockets nedre bakre kant.
5—32243. Fauna och Flora 1932. Häft. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
