Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ornitologiska bidrag från Närke. Av Erik Rosenberg (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORNITOLOGISKA BIDRAG FRÅN NÄRKE
87
slutligen några susningar. Det första ljudet är beledsagat av
ett vinande och liknar avlägset hästgalopp över en bro eller,
för att använda en bild från Östersjöprovinserna, ett hjul med
trasig kant, som haltande rullar över golvet. Sången, som
efterföljer klapprandet, har jag ej sett beskriven, den är också
ytterligt svag och hörbar endast vid gynnsamma tillfällen, och
även då måste man hålla andan; i melodin har den något av
både kungsfågelsång och tjädersisning.
Botaurus stellaris Lin.
Någon rördrom har jag ej sett eller hört i dessa trakter
sedan 1924. Ett grannt exemplar såg jag i våras uppstoppat
i Örebro. Det var en hanne, som hittats ihjälsvulten i
Fju-gesta, någon mil söder om Tysslingen, under den stränga och
snörika eftervintern i april.
Vid Tåkern hörde jag rördrommen 1929. Såvitt jag kunde
förstå, var fågeln ensam. Lantbrukare Fredriksson i
Holmen, som är intresserad fågelkännare, berättade, att fågeln
uppenbarade sig omkring 1918. Detta anser jag bekräfta min
gamla åsikt om en invasion av denna präktiga fågelart i vårt
land under krigsåren, vilket som bekant ledde till ett, tyvärr
kortvarigt, besättande av närkessjöarna. Tecken saknas ju
dock inte till att invandringen tages upp ånyo.
Anser anser Lin.
En av de första söndagarna i juni 1928 låg jag och
solade mig på Oby kulle invid Kvismaren, då en ung man kom
klivande uppför backen. Han presenterade sig som greve
Björn v. Rosen och sade sig ha läst om det rika fågellivet i
sjön och nu med egna ögon tänkte ta detta i betraktande. Det
var tydligen jag, som lurat dit honom och som följaktligen
skulle ha burit hundhuvudet, ifall besöket blivit en besvikelse.
Tillfället var emellertid gynnsamt. Jag behövde bara göra en
flottare gest mot kärren nedanför kullen, där tvenne
knölsvanar summo med sina ungar, tretton tranor spatserade
omkring och tolv grågäss lågo uppkrupna på tuvorna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
