Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ornitologiska bidrag från Närke. Av Erik Rosenberg (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 ERIK ROSENBERG
Vilda gäss äro i dessa trakter inte direkt ovanliga om
sommaren, varom redan 1921 berättats i Fauna och Flora.
Emellertid var det först denna flock, som låtit sig bestämmas
som A. anser. Den iakttogs sedan under någon vecka. 22
april följande år såg jag sex grågäss, som betade på en
sump-äng. 1930 däremot iakttogs arten ej vid Kvismaren, men väl
annorstädes, varom mera nedan.
I början av maj 1931 anmälde Holger Viberg och Erik
Karlsson, att de under fiske skrämt upp tre grågäss ur västra
Kvismaren. Vid samma tillfälle sågos mängder av A.fabalis.
9 maj såg jag fyra gäss växla mellan sjöarna, vilka fåglar jag
tyckte mig igenkänna som grågäss. 29 maj sutto Sven
Persson och jag och spanade över kärren nedanför Hammar. En
flock yngre knölsvanar låg invid en kanalbank, varifrån en
flock brushanar då och då flög upp, bortjagad av en förargad
vipa. Flera spovar gingo där och plockade. Som sällskap
hade vi också den vita kråkan, som jag förr berättat i Fauna
och Flora om, och som nu torde vara minst sju år gammal.
Av en slump råkade jag fastna med kikaren på en fågel, som
jag dittills tagit för spov, men nu till min glädje fann vara en
vildgås. Hon betade ivrigt av det frodiga gräset, och
slutligen lade hon sig alltjämt ätande på magen. Arten kunde ej
bestämmas med säkerhet, eftersom jag inte ville skrämma
upp fågeln. Efter en stunds sökande återfanns gåsen
emellertid följande morgon, där hon stack upp huvudet mellan
tuvorna, och nu kom en lantman oss till hjälp vid
artsbestämningen. Han var sysselsatt med lagning av en gärdesgård
och närmade sig så småningom gåsen, som släppte honom
ganska nära inpå livet. Vid uppfloget lyste grågåsens
kännemärke, de silvergrå vingtäckarna, på långt håll. Efter en kort
flykt utåt vassen slog gåsen ned. Som platsen är mycket
otillgänglig och t. o. m. helt döljer därstädes befintliga svanar,
gjordes inga efterforskningar, men av ett par metande pojkar
fick jag höra, att de ofta sett en vildgås om kvällarna flyga
över vassen. Grågäss iakttogos nu inte förrän 23 juli, då
Gösta Karlberg såg två ivrigt kacklande exemplar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
