Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Litteratur.
Otto Schulz: Im Banne des Nordlichts. Verlag Neumann, Neudamm
u. JBerlin 1931. 370 sidor och talrika bilder.
Bokens undertitel lyder: »Mit dem Leithund auf Elch und Bär»,
varav man kan förstå, att dess huvudämne är jakt, men den
innehåller tillika mycket annat av värde för den, som är intresserad av
natur och djurliv. Förf., som är tysk till börden, kom till Norge
första gången 1890 för att jaga storvilt, men han blev så gripen
av landets natur, att han gjorde det till sitt andra fädernesland.
Med stor vältalighet och värme skildrar han den norska naturen i
Tröndelagen. Älgen intresserar förf. naturligtvis mest såsom jägare,
och då han under 40 års tid idkat älgjakt med ledhund, har han
haft rikligt tillfälle till att studera detta djurs vanor och
levnadssätt, och hans framställning visar att han gjort det med omsorg.
Bokens första del utgör sålunda nära nog en monografi över älgens
biologi i Tröndelagen. Under 1800-talets första hälft var älgen
där så gott som utrotad av människor och vargar i skön förening,
men sedan de senare tagit slut, och de förras rovlust något stävjats
genom bättre lagstiftning, ökades den åter. Detta gick slutligen
så hastigt, att man på 70-talet trodde, att en invandring ägt rum
över Sverige från ännu ostligare trakter, vilket dock svårligen kan
antagas vara riktigt. Efter en skildring av landskapets natur
beskriver förf. älgens tillhåll och levnadsvanor.. Om sommaren och
hösten uppehåller han sig ovanför skogsgränsen, där endast enstaka,
smärre träd växa i blockmark och där det är gott om vide, rönn
och örter, som utgöra hans huvudnäring. Bland de senare nämnas
framförallt Mulgedium, Menyanthes, Caltha, Valeriana, Epilobium,
Angelica m. fl. Han sparkar också gärna upp stensötans (Polypodium)
rotstockar. Däremot har förf. ej funnit, att renfana, näckrosor eller
svamp i dessa trakter ingå i kosten såsom på en del andra ställen.
Om vintern tvingas älgen till lägre marker och lever där av vide,
rönn, asp och björk, så länge sådana finnas, och det säges,
att så länge det är riklig tillgång på dessa, blir tallen blott
binäring. Då de förstnämnda tagit slut kommer dock turen till
tallen, på vilken älgen på senare tid gjort stor skada. På tal
om älgens sinnen lämnar förf. ett meddelande av visst intresse,
i det han anser sig ha iakttagit, att älgarna ej pläga observera
föremål, som äro ovanför dem i terrängen. Däremot söka de under
flykt gärna komma upp på kullar, där de stanna och se sig om.
Då älgarna vintertiden draga nedåt lägre trakter, kunna de stundom
samlas i ganska stort antal. Förf. omtalar, att för ungefär 25 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 8 00:24:39 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1932/0098.html
