Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten samling av vertebrater från Mongoliet. Av Einar Lönnberg och N. Gyldenstolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 EINAR LÖNNBERG OCH N. GYLDENSTOLPE
(ungefär 111° o. long.) utfylles i viss mån luckan mellan de
övriga fyndplatserna, och det blir klart, att denna skata bebor
det södra Gobi-området långt ut i öknen på lämpliga platser.
De båda nu erhållna exemplaren äro insamlade resp. 29/u 1928
och 29/io 1929 och övervintra alltså i dessa karga trakter trots
den starka vinterkölden, för vilken de ej torde ha något skydd
i form av skog. I de föregående berättelserna om denna skata
ha färger och mått omtalats och några avvikelser därifrån hos
de senaste finnas ej liksom överensstämmelsen med den 1927
beskrivna Pica p. alashanica Stegmann ävenledes är
fullständig. Det sistnämnda namnet är sålunda blott en synonym till
det förut av mig givna. Vi veta nu, att denna skata har ett
sammanhängande utbredningsområde från Chihli och norr
därom i södra Mongoliet genom det södra Gobi-området till
Etsingoltrakten (ungefär 100° o. long.) Där i väster går den
söderut till östra Nan-Shan-bergen och nordvästra Kansu.
Dess närmaste geografiska granne är på nordsidan, norr om
Gobi-öknen, t. ex. i Kenteibergen, sydliga Transbaikalien o. s. v.
bortemot nordöstra Mongoliet, Pica p. leucoptera Gould. Det
är en av de största skatraserna med en vinglängd stigande
ända till 230 mm. (Stegmann). Vingarnas metallglans är
grön och det vita på handpennorna är mycket starkt
utvecklat, så att den hoplagda vingens spets är övervägande vit.
Det vita bandet över gumpen är också väl utvecklat. I söder
om P. p. anderssoni lever i väster den största av alla skator,
som Stegmann anser, sannolikt med all rätt, vara en
särskild art, nämligen Pica bottanensis Deless. Den har en
vinglängd enl. den citerade förf. av 239-259 mm., men stjärten är
jämförelsevis ej så lång, 270—300 mm. Därtill är den ej så
starkt graderad som hos andra skator. Dess färger äro ej
heller så vackra. Armpennorna äro visserligen blåa, men det
gröna bandet utefter ytterfanet är brett och otydligt begränsat.
Handtäckarne äro dystert gröna och armtäckarne blågröna.
Stjärten är blågrön men föga glänsande. Det vita på
handpennorna är ej särdeles utbrett och vitt band över gumpen
saknas. Denna skata har ett utbredningsområde, som från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
