Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra Sylvia-arters sång och läten. Av Elving Welander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motivet kan återges med titii-tiritü-tiritü, som varierar olika.
Ibland låter det titü-tirirü-tiririrü. I flykt hör man också denna
strof omväxlande med den övriga sången. Längre fram på
sommaren reduceras sången till blott denna entoniga visa.
Likt ärtsångaren exponerar sig törnsångaren fritt för åskådaren
under sången.
Varningslätet är ett kort väsljud på a eller å, som ofta
stegras till ett hastigare öi-öi-öi eller oa-oa-oä (ibland även
under flykt). Stundom hör man ett långdraget, melodiskt
gay, gay, då fågeln sitter, kanske även uttryck för orolig
sinnesstämning.
Hökfärgade sångaren (Sylvia nisoria L.) liknar både i sång
och uppträdande mycket törnsångaren, men i. sången ingår
ett karakteristiskt skärrande, ej olikt ett av gråsparvens läten.
Det brukar vanligen återges med terrrr. En egendomlighet,
som jag inte sett hos någon annan Sylvia, är att hanen under
sin sångflykt klatschar med vingarna, då han sänker sig ned.
— Jag har tyvärr allt för litet varit i tillfälle att studera
arten för att kunna yttra mig om hans övriga läten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
