Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra Sylvia-arters sång och läten. Av Elving Welander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i3o
ELVING WELANDER
Drillen, som avslutar strofen — förresten inte olik
trädpiplärkans sipp-sipp-sipp — ljuder till omväxling diel-diel-diel,
men går då ungefär hälften så fort. Ibland varierar den
dil-dil-dil-tia-tia-tia eller blott tia-tia-tia. Någon gång kan drillen
helt uteslutas, men pianissimot är då i regel längre. Fågeln
sitter vanligen högt i träden, ofta i toppen, och sålunda lätt
synlig under sitt föredrag.
Ärtsångaren är någon gång flygsångare, vilket jag själv
sett. Jag satt just i en skogsbacke och gjorde anteckningar
över hans sång, då fågeln vid ett tillfälle sjöng försatsen i
flykten, innan han satte sig och sjöng drillar. Men han flög
därvid rakt fram och ej i bågar som törnsångaren.
Så ett par ord om ett sammanträffande med en
ärtsångare-familj med nyss utflugna ungar. Det åskådliggör kanske bäst
vad jag i övrigt har antecknat om fågelns läten, då de ju
komma i sitt rätta sammanhang. En av föräldrarna kom helt
nära mig smackade som svarthättan men något svagare och
skärrade hastigt kekekekeke — inte olikt talgoxens nästan
skrattlika läte — som omväxlade med smackning. Från en
buske dök han sen ner till marken och fortsatte sitt ängsliga
skärrande, som då blev väsande och utdraget: keee-keee-keee.
Hoppande ikring med utbredda vingar simulerade han
skadskjuten. En annan dag, då jag iakttog samma kull, hördes
inifrån buskarna ett svagt terr, terr, alldeles lika
trädgårdssångarens.
Törnsångaren {Sylvia sylvia L.) röjer sin släktskap med
de förra genom samma sångmotiv, som dock är karakteristiskt
utbildat för arten. Som allmänt omdöme gäller, att sången
inte äger den renhet, som utmärker de föregående. Han synes
vara mer vårdslös med sin sång, som verkar något skränig
och »oskolad». Han låter endast i flykt höra sin riktiga sång.
Då han höjer sig snett uppåt i luften, ljuder strofen både starkt
och omväxlande, ehuru pressad och ansträngd. Men då han
efter några oregelbundna flygkurvor återvänt till buskarna
eller lika gärna till något träd eller en telefontråd, föredrar
han där sången i kortare strofer, ivrigt upprepade. Huvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
