Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några kritiska fåglar. Av Einar Lönnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
EINAR LÖNNBERG
kunde vi få tag i eller se en fågel med gula fötter. I
vartenda fall voro de hullfärgade (»flesh-coloured»), ehuru i några
fall färgen måhända skulle kunna sägas vara gråaktigt
hull-färgad.
Av dessa båda uttalanden, till stöd för vilka ligger en
mönstring utförd av flera olika dugande ornithologer av flera
tusen gråtrutar vid flera olika tillfällen, torde man kunna
draga den slutsatsen, att, om gulfotade gråtrutar skulle finnas
i dessa trakter, de måste där utgöra en alldeles försvinnande
minoritet och ej bilda en lokalras. Att Hortling biträtt
detta intyg, har desto mera värde, då han förut godkänt
»omissus». Det återstår då att undersöka, huruvida de andra
kännetecken, som angivits för »omissus», hålla streck för
gråtrutar från nämnda trakter. Till grund för denna
undersökning har jag visserligen ej haft något större material, men
särskild vikt torde kunna läggas på de två exemplar, som
erhållits av Sushkin och av honom signerats omissus, ty de
böra kunna betecknas såsom cotyper. Därjämte finnas två
gråtrutar från Vårdö skänkta av Hederström. Dessa ha av
mig i sällskap med greve Gyldenstolpe jämförts med
Riksmuseets material av gråtrutar från Sveriges såväl östra som
västra kust med avseende på ryggfärgen. Spörsmålet är då:
äro »07m’ss#s»-exemplaren mörkare på manteln. I vissa dagrar
föreföll Sushkins ena exemplar kanske något mörkare än
flertalet andra, men skillnaden var ytterst obetydlig och ej större
än mellan vissa andra exemplar inbördes.
Färgmönstret på spetsen av första och andra utvecklade
handpennan plägar uppgivas vara olika hos den typiska
gråtruten och cachinnans. Så t. ex. beskriver Witherby
förhållandet hos cachinnans så, att den har första pennans spets helvit
och andra pennans yttersta spets vit och därinnanför i det svarta
en stor vit »spegel», som sträcker sig över båda fanen, under det
att hos argentatus den första pennans vita spets skall ha ett
svart tvärband strax bakom själva spetsen och den andra pennans
vita spegel vara liten och inskränkt till innerfanet. Det förefaller
dock, som om denna skildring ej skulle hålla streck för våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
