Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några kritiska fåglar. Av Einar Lönnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle föreligga några övertygande bevis för tillvaron av en
gulfotad gråtrutsras, som skulle kunna urskiljas under namnet
omissus och ha sitt ursprung i nordost vid Murmankusten
och Vita havet.
Å andra sidan är det dock ett faktum, att gulfotade
gråtrutar med röda ögonlockskanter på senare tider börjat
uppträda i Östersjön eller åtminstone först på senare tider blivit
föremål för uppmärksamhet. Frågan är då, varifrån ha dessa
kommit? De första iakttagelserna av dylika ha gjorts av
ryska ornithologer i Finska viken. Sedan blevo de sedda
såsom bofasta i Södermanlands skärgård, där de tydligen blandat
sig med de vanliga gråtrutarna, så att intermediära former
uppstått. Hortling (1930) har funnit gulfotade gråtrutar
häckande vid Lappträsk i Nyland, södra Finland. Han
omtalar även dylika såsom häckande i Ilomants i Finland och
håller för sannolikt, att »inlandsfåglar åtminstone i södra och
östra Finland» äro gulfotade. Han vill därav draga den
slutsatsen, att dessa inträngt från Vita havet. Såsom vi ovan
sett, är detta svårt att f. n. upprätthålla, då bevis för »omissus»
ej kunnat framläggas. Man får då kanske falla tillbaka på
hypotesen, att de gulfotade gråtrutarna leda sitt ursprung från
sydost och från den där levande cachinnans, som enligt Pallas
tränger upp längs de ryska floderna. Det är också i detta
sammanhang av intresse, att Hortling framhåller, att de
gulfotade formerna i Finland gärna hålla sig vid sötvatten.
Å andra sidan ger, såsom vi sett ovan, varken
vingspetsarnes färgmönster, ej heller storleken bestämd ledning för
bedömande av dessa »raser». Den enda fasta skillnaden är de gula
fötterna och de röda ögonlockskanterna hos »cachinnans», resp.
»omissus». Detta betyder helt enkelt en avlagring, resp.
koncentrering av carotinet, som alstrar den gula, resp. röda färgen.
Carotinet finns där i alla fall. Det är endast en ökning av det,
som ägt rum. Frågan är då, om ej en dylik stegrad avlagring
av carotin kan uppträda spontant, framkallad av gynnsamma
förhållanden, utan någon genetisk skiljaktighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
