Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
283
ögat; blåfågelns, Heinrichia, hona var ej som på Latimodjong
mörkblå med brun strupe utan enfärgat grå; morkullan var också
olika o. s. v. En helt ny blå flugsnappare, Cyomis, erhölls även.
Den lägre urskogen, som malajerna kalla »rimbu», har dock ett
vida rikare djurliv, och med glädje anträddes åter marschen dit. I
sina förträffliga naturskildringar dröjer förf. helst vid den. Här
ströva skaror av svarta Celebesbabianer genom trädkronorna. Stora
hornfåglar låta höra sin sträva stämma, då de slå sig ned för att
äta trädens frukter. I synnerhet nattetid är det en fullständig
»larmorkester» av allehanda ljud. Bland reptiler nämnas här
»flygande ödlor», d v. s. sådana med fallskärm, som tillåter dem att,
sedan de klättrat upp i en trädtopp, glida över till de lägre
delarna av ett annat träd. Här borde väl också den eftersökta
rallen, Aramidopsis finnas! Dock äro alla ansträngningar att finna
den förgäves. Förf. styr nu sin kosa till nordligaste Celebes för
att söka den i Minahassa, där ett exemplar tillvaratagits 30 år
tidigare. Även här satte han alla krafter i rörelse för att nå sitt
mål Utrymmet tillåter dock ej att närmare ingå på den
synnerligen intressanta skildringen av alla upplevelser och besvikna
förhoppningar där. Det må blott nämnas att en hel mängd smärre
däggdjur erhöllos. D:r Sanford hade emellertid »beställt» ännu
en sällsynt rall, Habroptila, som var hemma på ön Halmahera, och
expeditionen styrde nu sin kosa dit. Här jagades energiskt i
mång-roveträsk, skogar och sumpmarker bevuxna med taggiga
sagopalmer. Många intressanta saker erhöllos visserligen, men den
eftersökta rallen var ej bland dem. Såväl förf. som hans biträden
ledo svårt av denguefeber. Slutligen erfar förf., att fågeln »Soisa»
(= trumma), som efter beskrivning just var den sökta rallen utan
flygförmåga, skulle finnas i ett sagopalmskärr på södra Halmahera.
Han beger sig dit och får höra den och se den. Efter några andra
försök gjordes nu med stort besvär en lång hägnad av taggiga
sagopalmsblad, som tätt nedstuckos i gyttjan, så att ingen löpande
fågel kunde komma igenom utom i vissa öppningar, i vilka snaror
sattes. En gång förstördes denna anläggning av vilda svin, men
slutligen fastnade en svart rall med röd näbb och röda ben i en
snara. Det var den eftersökta. Än en gång går förf. på jakt i
kärret med sitt folk, ty snarorna skola ju borttagas. Han har då
tur nog att få skjuta den andra av paret. Det var en lättnad att
få med fullgjort uppdrag lämna dessa osunda kärrmarker, men
glädjen häröver stävjades av att förf:s hustru insjuknat i svår feber,
trots vilken hon med okuvlig energi preparerade de båda
dyrbara fåglarna. Upprepade doser av kinin hävde dock slutligen
febern. Expeditionen kunde nu lämna Halmahera. Sedan man i
Menado avhämtat de där deponerade levande djuren, som fångats
under vistelsen i Minahassa (bl. a. 5 tofsbabianer och 2 kuskus),
styrdes kosan åter till Makasser. Därifrån göres snart åter en
exkursion till ett berg söder om staden och där insamlades under
gynnsammare förhållanden både fåglar och smärre däggdjur, men
tyvärr insjuknade förf:s svägerska i tyfus och fördes till
militärsjukhuset i Makasser för vård. Sedan hon blivit återställd fördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
