Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 o
einar lönnberg
östra Västerbotten finnes en verklig stam, som lyckligtvis
har sitt huvudsakliga tillhåll inom kronoparker, där fredning
kan upprätthållas. I Västernorrlands län finnes också en liten
familjegrupp, som av naturvänner och jägare skyddas, så gott
det låter sig göra, på av dem hoparrenderade jaktmarker. Det
är sålunda mycket maktpåliggande, att i möjligaste mån söka
bevara dessa fåtaliga spillror av denna vackra och intressanta
djurart från utrotning. Lyckligtvis torde det nog också finnas
i vida kretsar i vårt land ett varmt intresse för denna sak,
men det behövs, att känslan härför sprides alltmera, ty det
finnes också oblidkeliga och oresonliga fiender till lodjuren
liksom till alla slags rovdjur. Dessa fiender äro ofta likgiltiga
för djurvärlden och naturen i allmänhet. Till stöd för sina
hatfulla omdömen och yttranden förebära de rovdjurens
»farlighet» och »skadegörelse». Vad lodjuret angår, har man
veterligen ej i vårt land något exempel på, att ett sådant djur gått
till anfall mot en människa eller rövat barn. Det är helt
enkelt en »rövarehistoria», som tillkommit i sensationellt syfte
eller hysteri. Naturligtvis kan lon i trakter, där den
uppehåller sig göra en del skada på jaktbart villebråd, särskilt på
hare. Det bör man dock kunna finna sig i. Den skada, som
den lilla lostammen i vårt land gör, är en mycket ringa
bråkdel mot den, som åstadkommes av vissa av våra s. k.
husdjur. Tänk t. ex. på den skadegörelse, som katterna göra både
på jaktbart vilt och på de från rent ekonomisk synpunkt så
värdefulla småfåglarna. Löslöpande hundar av många olika
raser göra likaledes med säkerhet mycket större skada på
villebråd m. m. än alla våra lodjur sammantagna.
ett lodjur. Den ifrågavarande »besten» uppgives bl. a. ha stått »morrande
och med hängande tunga». Det sistnämda passar ej alls in på lodjurets
beteende. Det finnes ytterligare ett bevis för, att det ej kan ha varit en lo.
Det omtalas nämligen, att några jägare varit ute i skogen för att söka reda
på djuret. De funno också dess spår och »t. o. m. märken efter de vassa
klorna». Nu borde det väl vara en allmänt känd sak, att lon hör till
kattdjuren ocli att dessa, när de gå, ha klorna indragna och upplyftade, så att
de ej visa några avtryck i spåren. Den hängande tungan och märkena efter
klorna i spåren tyda däremot på ett hunddjur, alltså en varg, så vida det ej
var en schäferhund eller något dylikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
