- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoåttonde årgången. 1933 /
135

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bisamråttan har förklarats vara ett skadedjur,
som skall utrotas i England.

Till kungl, utrikesdepartementet har överlämnats ett cirkulär
från Foreign Office i London, vilket sedan delgivits svenska
myndigheter och vari förklaras, att införselförbud för bisamråtta
utfärdats i England. Ett exemplar av den förordning, varigenom
detta sker, har bifogats och har följande innehåll.

Till utövande av den befogenhet, som givits dem genom lagen
om import av skadliga djur av 1932, förbjuda ministern för jordbruk
och fiske samt ministern för Skottland härmed absolut all import till
och hållandet inom Storbritannien av varje djur som hör till den
art, som kallas Fiber zibethicus eller Ondatra zibet/iica och är allmänt
bekant under namnet bisamråtta (musk rat or musquash).

Denna förordning gäller för England, Wales och Skottland.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1933.

Samtidigt upphävas föregående förordningar om reglering av
import och hållandet av bisamråttor.

Samtidigt med utfärdandet av denna förordning den 10 mars
J933 erhöll föreståndaren för avdelningen för däggdjur vid British
Museum of Natural History Mr M. A. C. Hinton i uppdrag att
organisera fångsten och utrotandet av de bisamråttor, som blivit
införda. Från Tyskland hade inkallats en erfaren myskråttjägare
för att vara instruktör. Det var en hr Roith, som uttänkt en
metod, enligt vilken bisamråttorna på relativt hastigt sätt kunna
fångas. Därvid går han tillväga så, att han vid det vatten, där
bisamråttorna ha sitt tillhåll, försiktigt och noggrant söker reda på
deras gångar. Detta är ingalunda lätt, ty gångarna döljas ofta av
vattenväxter, så att dessa först måste bortskaffas på en tillräckligt
bred sträcka längs stranden. Bitar av söndergnagda vattenväxter
förråda stundom huvudgången till en bebodd håla. Denna gång
öppnar sig under vattnet. Med tillhjälp av en käpp av järn, som
försöksvis nedstickes i jorden uppifrån, lokaliserar man gångarna
därpå, att motståndet vid käppens nedstickande upphör, då man
råkar på en gång. Genom upprepade försök härmed lokaliseras
0111 möjligt alla gångar. När detta skett, placeras fällorna. Vid
huvudgångens mynning sättes en större fångstapparat ungefär i
form av en mjärde, i vilken många bisamråttor kunna få plats, vid
de små gångarna sättas fällor för fångst av enstaka djur. Därefter
oroas och skrämmas djuren, varvid järnkäppen åter kommer i bruk,
på något avstånd från stranden, dit gångarna sammanlöpa. När
man finner, att käppen kommit in i ett större hålrum, skakas den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:24:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1933/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free