Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iS8
e. l.
kvar. Denna visade sig tillhöra en art Citellus plesius ablutus
Osgood, som enligt litteraturen införts dit »några år före
1904» och sedan ökat sig och bildat kolonier på något högre
belägen mark. Från samma ö medfördes av lic. Hultén några
fåglar av följande arter. Några ex. av en lappsparv, Calcarius
lapponicus alascensis Ridgw., som är mycket lik vår och
egentligen blott skiljer sig därigenom, att de svarta strecken äro
smalare. Några sparvar av arten Passerculus sandw.
sand-wichensis Gmel. ha svartstrim mig rygg och en smal
blekgul ögonbrynsstrimma som enda prydnad. Däremot var den
tredje arten en mycket vacker fågel, nämligen Leucosticte
tephrocotis griseonucha Swains. Den har panna och hjässa
svarta, huvudets sidor och nacken rent askgrå, ryggen brun
men med breda rosafärgade bräm på övergumpen och
ving-täckarna, strupen svart, bröstet chokoladbrunt, men magen
och undergumpen rosenröda. Den är hemma på öarna i
Berings hav. Alla dessa arter äro vanliga på Unalaska, säger
lic. Hultén och tillägger, att dessutom äro korpar och örnar
vanliga. Tofslunnefåglar, Lunda cirrhata, och de hornbärande
Cerorhyncha monocerata äro vanliga och bo i kolonier.
Sjöfåglar av andra slag sades vara fåtaliga. Även landfåglar
voro sparsamma, men några ripor sågos.
Från Rat Island hade även medförts ett par hanar av den
i dessa trakter förekommande ejderrasen, Somateria mollissima
V-nigrum Gray. Denna ejder är något större än vår egen.
Hanarna utmärka sig genom det kännetecken, som angives av
namnet, nämligen en svart V-formig teckning med spetsen
framåt under hakan och de båda skänklarna bakåtriktade.
Denna teckning kan såsom ett sällsynt undantag även visa sig
hos vår ejder, och den finnes ju konstant hos praktejderhanen.
Det är sålunda möjligt, att den en gång i tiden varit
gemensamt för hela ejdersläktet, men sedan så småningom försvunnit
hos en del former genom förlustmutation. Honan av
ifrågavarande ejder skiljer sig huvudsakligen genom sin storlek och
något ljusare färg från den vanliga.
Lic. Hultén har även hemfört några fiskar, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
