Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68 dag e. hannerz
vid lätet, men sedan jag en stund lyssnat därtill, stod det
klart för mig, att det nu var fråga om något nytt. Efter att
hava gått tillbaka ett stycke väg och sedan vi tagit oss över
ån på en kullfallen al, äntrade vi snart sluttningen i riktning
mot sången, som troget hamrade på med jämna intervaller.
Allt närmare hördes det och allt starkare och slutligen hade
vi sångaren helt inpå oss. Där satt han i kronan av en gråal,
någon meter nedom toppen, ett tiotal meter från oss.
Bortsett nu från fågelns röda huvud, den karminröda
strupen och det lika färgade bröstet, så var mitt första intryck
av fågeln, att han verkade sparv. Samma små ryck med
stjärten gjorde han, som gulsparven brukar göra, då han är
upprörd av en eller annan orsak. Det energiska
tillbakakas-tandet med huvudet, ögonblicket innan sången började, var
också sparvliknande och påminde mest om ortolansparven,
liksom även de under sången yvigt resta strupfjädrarna.
Här fanns emellertid intet tvivel. Det var en rosenfink,
Carpodacus, jag hade framför mig. Fågeln var föga skygg. Då
och då flyttade han litet från al till al och hela tiden med
några sekunders mellanrum lät han höra sången, stark och
klar. Det började emellertid snart bli svårt att följa fågeln i
den täta snårskogen, men uppkommen till skogsbrynet vid
åkerkanten fick jag åter se fågeln tydligt i fördelaktig
belysning, ännu ett par gånger. Nu hade en närbelägen
snöskat-och rödvingetrastkoloni fått syn på hunden och börjat väsnas.
Rosenfinken flög ditåt och syntes sälla sig till de upprörda
trastarna. Sedan såg jag ännu endast ett par skymtar av
honom, men hela tiden ljöd sången då och då. Så anträddes
hemfärden och exkursionen var slut. På kvällen samma dag
och på morgonen den följande söktes sedan fågeln förgäves.
Ivar Hortling. Ornithologisk Handbok. (Helsingfors
1929) angiver å sid. 58 rosenfinkens sång med »fyi-ty-piy»,
vilket mycket bra stämmer med min iakttagelse av densamma.
Möjligen skulle jag vilja ha det ändrat till: »fyT, ty-piy» eller
alltså till en enstavig och en trestavig del.
L. A. Jägerskiöld och Gustaf Kolthoff. Nordens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
