Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iq2
smärre meddelanden
Storkar, Ciconia ciconia, på långväga vandring norrut.
Enligt uppgift i tidningarna visade sig 6 storkar den 22 aug.
t934 vid Baktsjaur, en torrlagd sjö i Arvidsjaurs socken i Lappland.
Den 28 aug. lara 9 eller 10 st. varit synliga. Trots det att storken
är fridlyst här i landet hela året, blevo 2 skjutna, varför
efterräkning torde vara att vänta.
På grund av denna förföljelse torde de ha vänt om söderut
igen, ty enligt benäget meddelande av herr Hans Lidman,
Norr-Edsbyn, uppenbarade sig 8 storkar, troligtvis den återstående delen
av flocken, vid Knåda i Ovanåkers socken i Hälsingland den 27
aug. Dä de här ej blevo ofredade, voro de så föga skygga, att
man kunde få bese dem på blott några få meters avstånd. De
stannade i trakten några få dagar och gjorde under denna tid
utflykter hit och dit, stundom på flera mil, men återkommo alltid.
Slutligen försvunno de alla så när som på en enda. Denne sågs
dagligen i trakten ända till den 14 sept., då man såg två storkar
samtidigt. Sedan dess voro alla försvunna. Det kan anmärkas,
säger herr Lidman, att storkarna gästade Ovanåkers socken under
en för dem synnerligen lämplig tid. Det vidsträckta låglandet mellan
Edsbyn och Ovanåker med sina av vadare sä omtyckta småsjöar,
vassar och sumpmarker var just vid denna tid starkt översvämmat
och all odlingsbar mark fullständigt uppblött genom långvarigt regn.
Härigenom fanns riklig tillgång pä för storkarna lämplig föda, såsom
grodor, mask o. dyl. Man säg ofta den ensamma storken gä ute
på ängarna och plocka i sig grodor m. m. Sitt nattkvarter hade
han oftast på toppen av en låg, ensamstående gran. Han generade
sig ej alls för att flyga mitt igenom Edsbyns rätt tätt bebyggda
samhälle.
Varifrån dessa storkar kommit vet man ej, men det kan
antagas som sannolikt, att deras hemland ligger någonstädes sydost
om Östersjön. Utan tvivel var det ungfåglar för året, som voro ute
på vandring. Det är nämligen vanligt, att de unga fåglarna av
många arter, sedan de blivit flygvuxna och kunna sköta sig själva,
företaga kortare eller längre strövtåg från hemplatsen i alla möjliga
riktningar. För att nämna några exempel må erinras om, huru de
unga hägrarna såsom nyss flygvuxna nästan explosivt sprida sig åt
alla möjliga håll, vilket på ett slående sätt bekräftats genom fynd
av ringmärkta fåglar. Såsom omtalas i denna tidskrift för 1928,
träffades i oktober tvä unga skedstorkar i Lycksele i Lappland och
en tredje i Skellefteå socken. På motsvarande sätt har man även
i andra länder långt från skedstorkarnas hemvist fått höstfynd av
ungfåglar. Ävenledes har man i många länder, även de nordiska,
höstetid funnit ungfåglar av svart ibis, som sålunda varit ute på
långa strövtåg. De nu nämnda fåglarna höra till samma ordning
som storkarna och ha därför nämnts såsom exempel till jämförelse,
men samma sak kan även iakttagas bland rovfåglar m. fl. andra
fåglar. Med stöd av det nu anförda torde man kunna antaga, att
dessa nu i norra Sverige iakttagna storkar varit ute på en dylik
vandring, som sträckts längre än vanligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
