- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugonionde årgången. 1934 /
239

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iq2 smärre meddelanden



upp och hämtade ned de fyra ungarna, varav den äldsta torde
hava varit 12 à 14 dygn gammal och den yngsta omkring 6. Även
rovet togs ned och befanns vara en ytterligt väl plockad nötskrika
utan huvud. De delar av nötskrikan som nopprats av och givits
ungarna utgjordes av halspartiet. Kroppen var orörd.

Att sålunda hanen kan hava begrepp om att stycka rovet och
mata ungarna är för min del härmed fastställt, men huruvida han
haft förstånd att även giva ungarna den värme, som eventuellt
erfordrats under nätterna eller vid olämplig väderlek, är en annan fråga.

I de fall, då jag skjutit duvhökhonan, då hon lyft ur bo med
ägg, har boet ofelbart övergivits och i åtskilliga fall, där jag
tidigare i oförstånd skjutit bort honan, då hon lyft från bo med
mindre ungar, och jag icke haft tillfälle eller rättare sagt möjlighet
att avvakta hanens ankomst till boet, hava ungarna undantagslöst
följande morgon varit döda eller döende.

Mina iakttagelser tyda på, att man överhuvud taget aldrig bör
skjuta bort honan från hökboet, medan ungarna äro små, om man
icke har tid att kanske i timmar avvakta hanens ankomst. Under
dylika förhållanden fordrar barmhärtigheten, att man omedelbart,
sedan honan är skjuten, avlivar ungarna.

Roland Nicolin.

Märkligt läge för fiskmåsbon.

Sista veckan i maj 1934 kommo ett par av mina skolpojkar
och meddelade, att de funnit ett fiskmåsbo i en tall på en ö i
Sötåsasjön, Adelöfs socken, Jönköpings län. Då jag trodde, att
pojkarna möjligen förväxlat fiskmåsen med någon »trädbyggare»,
undersökte jag själv boet. Det låg i toppen av en ungefär 6 m.
hög tall och innehöll 3 st. fiskmåsägg. Då jag sedan lämnade
boet, flög fiskmåsen dit och lade sig att ruva. Sålunda hade
pojkarna rätt. Visserligen omtalas i »Svenska Fåglar», att fiskmåsen
stundom har sitt bo i en talltopp, men det är i alla fall värt att
omnämna även detta fall, då saken ej är så vanlig. Det kan ej ha
varit ett gammalt bo, ty det fanns ej där i fjol. Det var
huvudsakligen byggt av vass och starr och låg så att säga alldeles ovanpå
själva tallkronan. På ön, som är mycket lämplig som häckplats
för måsar, fanns för övrigt ej något annat måsbo. Ett par lommar
hade däremot bo där. Det var fjärde året å rad. Måsen hade sina
ägg kläckta i mitten på juni, men hur han fick ned ungarna, har
jag ej haft tillfälle att få se.

På en större höstplöjd åker vid Adelöfs kyrka ha 4 par
fiskmåsar häckat i år. Vid vårsådden blev det nödvändigt att något
flytta bona, vilket emellertid ej hindrade, att måsarna helt lugnt
lade sig att ruva på nytt. De fingo även sina ägg kläckta.
Avståndet till närmaste sjö är drygt 1 kilometer och till ett mindre
vattendrag mellan 100 och 200 m.

Bollarp, Adelöf den 16 juni 1934.

Edolf Ericsson.

Lärare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:25:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1934/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free