Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanliga snokens utbredning i norrland 243
Ett sannolikt fynd i Norsjö s:n i Västerbotten har av mig1
meddelats, och slutligen har Erik Modin2 fått en uppgift om att
snoken i Skogs s:n i Hälsingland är mycket vanlig.
Av det anförda framgår, huru ofullständig och osäker vår
kännedom om snokens utbredning ännu är, och för att möjligen
fylla någon lucka häri började jag vid den tid, då Ekmans citerade
stora arbete (1922) utkom, att samla uppgifter om snokfynd i
Norrland. Ett ganska rikt material har även beredvilligt ställts till mitt
förfogande, men det är dock icke lätt att på denna väg komma
till säkra resultat, beroende på befolkningens allmänna oförmåga att
skilja mellan huggorm och snok. Detta gäller isynnerhet Övre
Norrland, men även inom områdets sydliga delar är osäkerheten
ofta stor. Från Hälsingland skriver t. ex. skogsförvaltare Bo
Witt-Strömer : »Allmogen sammanblandar oftast snoken med huggormen.
Man får stundom höra talas om riktiga jättehuggormar med gula
fläckar i nacken. Detta kan ej vara annat än förväxling med
snoken.» Under sådana förhållanden erbjuder det stora svårigheter
att behörigen sovra materialet och skilja agnarna från vetet.
Uppgifterna måste under alla omständigheter mottas med den största
försiktighet, och de allra flesta ha här utelämnats, varvid även
hänsyn till tidskriftens utrymme medverkat. Bland det uteslutna finnes
åtskilligt, om vars äkthet jag själv är personligen övertygad, om
ock måhända full bevisning icke kan anses föreligga. De stora
vanskligheterna av antydd art göra även, att ett naket uppräknande
av tillsynes säkra fall knappast kan vara tillfyllest. Tvärtom torde
det vara lämpligt och nödigt att framlägga de omständigheter, som
kunna tjäna till belysande av de åberopade fynduppgifternas halt.
Därför kommer jag ock i det följande — ehuru icke utan fara för
tröttande omständlighet — att i de särskilda fallen anföra dels
sagesmännens namn och stånd, dels även av dem eventuellt
lämnade beskrivningar av de funna exemplarens färgteckning,
uppträdande m. m. Själv måste jag bekänna, att jag aldrig fått se
någon snok i Norrland.
Den följande framställningen fortskrider från landskap till
landskap.
Gästrikland.
Förut har I. Arwidssons snokfynd i Högbo omnämnts och
likaså Gävle h. a. läroverks 3 ex. »från Gstr. och Upl » utan
närmare lokaluppgifter, vilka ex. numera icke lära finnas i behåll. Å
Grönsinka kronopark iakttog jägmästare T. Wangenberg år 1903
riklig snokförekomst invid en gammal sågplats, belägen vid en
mindre sjö. Av upplysningar, som han erhållit från sina
kronojägare, synes framgå, att snoken förekommer i hela landskapet.
Sålunda uppgives den vara allmän vid Oslättfors, vid Hille, å
Mackmyra kronopark m. fl. ställen. Å ett par arrendegårdar (Laggarbo
och Sunnanå) vid sjön Ösaren inom sistnämnda kronopark har sno-
1 Västerbottens läns Jaktvårdsförenings årsbok 1932—33, sid. 20.
* Fauna och Flora, 1934, sid. 93.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
