Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
OTTO HOLM
ken tidigare varit talrik men efter en på gårdarna företagen
uppstädning blivit betydligt sällsyntare.
På flere ställen i Gävle omgivningar, bl. a. vid Hille, och t- o. ni.
inne i själva staden har lektor T. Ringström observerat snok.
Hälsingland.
Inom detta landskap är snoken enligt skogsförvaltare
Witt-Strömer ingenstädes allmän. Den förekommer huvudsakligen i
kustsocknarna samt i jordbruksområdena invid Ljusne älv från kusten
upp till Färila men överallt sporadiskt. I västligaste delen av
provinsen såsom inom Voxna och Loos’ socknar samt Hamra kapellag
synes arten helt och hållet saknas. Själv har herr W.-S. aldrig
sett snok i dessa trakter, och äldre personer, som kunna väntas
känna till förhållandet, förneka dess förekomst därstädes. »Ovan
nämnda uppgifter har jag dels själv varit i tillfälle att kontrollera
och dels erhållit meddelanden från tillförlitliga personer»,
tillägger han.
I Söderhamns läroverks materielförteckning omnämnes en
snok-unge från Norrala (läsåret 1893—94), som av adjunkt D. Peterson
antas vara identisk med ett i samlingarna befintligt, oetiketterat
spritexemplar. I sept. 1934 anträffade herr P. en död snokunge nära
Idfjärdsvallens fäbodar. Vid nyssnämnda läroverk åsåg n. v.
kyrkoherde B. Forell år 1907, huru hans biologilärare, kollega A.
Magnusson, demonstrerade en snok, som ett par av kamraterna dödat
i närheten av staden. I Bergvik har kand. T. Tirén flere gånger
observerat snok, och som pojke fångade en hans broder (1919 eller
1920) en sådan, vilken han hemförde levande, lindad omkring
kroppen innanför skjortan — en verklig lindorm således.
Då läroverksadjunkt D. Åkerblom i Hudiksvall en gång kom
på besök till en fäbovall, »Piparevallen», i Järvsö, berättade man
där för honom icke utan en viss respekt om en mäkta stor och
mystisk orm av vördnadsbjudande ålder. Då han någon tid senare
förnyade besöket, hade »Gammelormen» slutat sina dagar. Den
var ihjälslagen och vanvördigt uppkastad på en dynghög. Å.
konstaterade, att det var en snok av svartgrå färg, och uppmätte
noggrant längden till 110 cm.
Medelpad.
P. Olssons, numera icke existerande snokexemplar från
Medelpad har förut omnämnts. I Sundsvalls h. a. läroverks samlingar
finnes enligt lektor S. G:son Blomquist från Attmars s:n ett
exemplar, insamlat vid Bölesjön 1930. Denna plats är sedan gammalt
känd som snoklokal och lär årligen göra skäl för sitt rykte. Själv
har lektor B. icke i naturen påträffat snoken inom Medelpad, men
av honom inhämtade och kritiskt sovrade uppgifter hava givit vid
handen, att den i kusttrakten icke är någon större sällsynthet.
Sålunda känner han flera fynd från Njurunda, vilkas äkthet han
garanterar: vid Skrängstasjön (1918), Björköfjärden (1923), Skott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
