Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanliga snokens utbredning i norrland 257
försämrade möjligheterna för äggens utveckling i fria naturen, i
ris- och lövhögar o. d., nödgat snoken att uppsöka lantgårdar och
fäbodar och där utsätta sig för den allt fientligare människans
förföljelse. En fridlysning av snoken i Övre Norrland vore önskvärd
men kanske svår att genomföra, då varken allmänheten eller
ordningsmakten förmår skilja den från huggormen.
Att känna igen en huggorm med typisk färgteckning eller en
snok med de vita eller gula nackfläckarna normalt utbildade är en
lätt sak; det är de båda arternas helsvarta varieteter, som äro
besvärliga. Måhända kan det här vara på sin plats att påminna om
ett kännetecken, med vars hjälp man lätt och säkert kan bestämma
ett brydsamt exemplar, även om huvudet är krossat eller alldeles
borta: Den bakersta bukskenan, analplåten, som framtill begränsar
analöppningen är hos huggormen halvmånformig men bildar hos
snoken ett pä mitten tudelat band.
Även hos släta snoken är analplåten delad, men denna art är
lätt igenkännlig på översidans fjäll, vilka äro släta, såsom namnet
antyder. Hos såväl huggormen som vanliga snoken äro de på mitten
försedda med en längsgående köl. dock — nota bene — med
undantag för stjärtens fjäll hos den senare, som äro i det närmaste släta.
Denna olikhet mellan våra bägge norrländska ormarter gör det
möjligt att särskilja dem, även om blott en stjärtstump står till buds.
17 — 34767. Fauna och Flora 1934. Häft. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
