Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRLÄNGD FLYTTNING SÅSOM SPRIDNINGSFAKTOR ÄNNU EN GÅNG 4 I
betydande antal år. Denna utvidgning av fåglarnas
häckningsområde skulle man kunna tro vara underkastad slumpen, men
i naturens stora hushållning finns ej plats för några
slumpartade händelser utan allt sker i överensstämmelse med den
visa planen för det stora hela, och de största verkningar
framkallas ofta av småsaker och de obetydligaste orsaker. Natura
in minimis maxima!»
Därefter framhåller förf. i spärrad stil sina teser, som ha
följande innehåll: »Flyttningen åstadkommer alltså, att den ena
och andra arten överskrider sitt dittillsvarande fäderneslands
gränser; och fortplantningsdriften, att den under gynnsamma
omständigheter fortplantar sig där; driften att återvända till
hemorten orsakar, att de i sådana trakter kläckta ungarna åter
i sin tur fortplanta sig där och så småningom utbreda sig i
samma trakt, till dess ett fortplantningsområde bildats, vilket
sedermera enligt samma lag vidgas, ända till dess
oöverstigliga hinder möta, vilka göra ett ytterligare framåtskridande
omöjligt.» Härigenom, säger han slutligen, kan ett land
erhålla representanter från olika ornithologiska områden och
därigenom dess fågelfauna ombildas såsom också hänt med de
ornitologiska förhållandena i Skandinavien.
Den förlängda flyttningen och dess stora betydelse för
fåglarnas utbredning har sålunda på ett tydligt sätt framställts
och utvecklats av H. D. J. Wallengren. Det är därför en
stor tillfredsställelse att få framhålla vem, som är denna
snillrika och betydelsefulla teoris förste upphovsman. Detta gäller
desto mera, som den saken synes alldeles ha fallit i glömska.
Att så blivit fallet i nutiden efter 80 år är kanske ej så
underligt. Det är mera märkligt, att man 1874, då litteraturen
ännu ej var så vidlyftig, ej hade reda på det, som blott 19 år
tidigare stått att läsa i en då så allmänt bekant och ansedd
tidskrift som »Naumannia», så att Palmén sedan blev betraktad
såsom auktor för en teori, som klart och tydligt förut hade
framställts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
