Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅGELNOTISER FRÅN LULEÅTRAKTEN
67
Ringduvan (Columba palumbus) som häckar flerstädes i
Västerbotten, är av mig med säkerhet iakttagen blott en enda
gång, nämligen den 20 juni 1932, då jag såg tre duvor, vilka på
grund av sin storlek måste tillhöra denna art, flyga upp från en
äng nedanför det barrskogsklädda Öberget vid Måttsunds by.
Min far säger sig för många år sedan under harjakt å Sörespen
i Luleå skärgård ha hört en duvas klatschande uppflög inne i
tätskogen, men detta kunde ju möjligen ha varit en blåduva
(Columba oenas).
Såsom jag nämnde i min förra uppsats, observerades
tofsvipan (Vanellus vanellus) under häckningstiden åren 1928—30
vid Gammelstadsviken, utan att dock någon häckning kunde
konstateras. Ännu har detta ej heller skett, trots att vipor
iakttagits vid den nyssnämnda sjön både 1931, 33 och 34. BI. a.
såg jag den 24 maj 1931 ej mindre än 5 stycken, vilkas hela
beteende tydde på, att de ej häckade. Den 7 juni 1933 iakttog
jag åtminstone två par på en helt annan lokal, nämligen vid
landsvägsbron över Aleån i byn Ersnäs cirka 2 mil
västsydväst om Luleå, men på grund av bristande tid kunde jag tyvärr
ej undersöka dessa förhållanden närmare.
Den 6 juli 1932 iakttog jag på det i yttersta havsbandet
liggande skäret Gunnaren i Haparanda skärgård ett par
roskarlar (Arenaria interpres).
Den 20 juni 1932 observerade jag vid Övre Zakritjärn, en
kilometer söder om byn Solberg, belägen omkring 3 mil
nordväst om Luleå, två skogs snäppor (Totanus ochropus), som
höllo till i sumpig skogsmark 100 meter från den nyssnämnda
lilla tjärnen. De voro mycket oroliga och flögo skrikande
omkring mig, varför de antagligen hade ungar i närheten. Redan på
långt håll hade jag hört hanens vittljudande läte »tittilui tittilui»,
varigenom jag leddes till platsen. Frisendahl nämner ej alls
skogssnäppan i sin redogörelse över södra Norrbottens
fågelfauna av år 1907, och i Lönnbergs »Svenska fåglar» citeras
blott en uppgift av jägmästare A. Montell, att den ehuru
sparsamt häckar i Pajala, varför det nyssnämnda fyndet ju
kan vara av intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
