Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
Ernst Hartert. Die Vogel der paläarktischen Fauna. Ergänzungs-
band, Hft 4. Berlin Jan. 1935.
Författaren till detta värdefulla verk började i samarbete
Ober-studienrat Dr. Fr. Steinbacher en komplettering och revision av
detsamma. Efter den ursprunglige författarens död fortsätter den
senare ensam arbetet härmed, så att det nu föreliggande fjärde
häftet får anses komma från hans hand. Det fortsätter med
trastfåglarna och hinner fram i systemet t. o. m. en del av ugglorna.
Det är ett säkerligen ganska mödosamt arbete att gå igenom och
granska en mängd m. 1. m. tydligt beskrivna former och kritiskt
revidera deras berättigande, nomenklatur o. s. v., men det är mycket
värdefullt att få det utfört med en sådan samvetsgrannhet som i
föreliggande fall. På samma gång meddelas uppgifter om de olika
arternas och rasernas utbredning, som i vissa fall undergått
förändring. Så t. ex. omtalas, att snöskatan numera är konstant
förekommande häckfågel i nordvästra Tyskland ända till nedre Elbe
och förekommer sporadiskt ännu västligare. Med avseende på
nomenklaturen kunna vi här blott vidröra några former av
intresse för oss. Förf. upptager för sångtrasten det äldsta namnet
ericetorum, som gavs av Turton åt den engelska rasen 1807 och
som sålunda har prioritet framför Brehm’s namn philomelos. Om
man ej vill göra Linné’s namn musicus till ett nomen
conservan-dum, är detta det enda konsekventa. Allra bäst vore dock att
förklara Linné’s namn musicus för ett nomen conservandum, tv
bortsett från en viss sammanblandning av diagnoserna, så är det ju
alldeles klart, att Linné med namnet musicus avsett sångtrasten.
Han beskriver också sångtrastens ägg under det namnet o. s. v.
På grund av Linné’s förväxling av diagnoserna för sångtrast och
rödvinge uppför Dr. Steinbacher den senare under namnet
musicus, såsom Hartert gjorde i sitt verk. Det är dock numera en
stark stämning för att göra det Linnéanska namnet iliacus till ett
nomen conservandum för rödvinge, och man torde kunna hoppas,
att detta blir verklighet. Den i södra Norge levande blåhaken
gjordes av Kleinschmidt till en egen ras, som fick namnet gaetkei.
Det var blott svaga skäl härför, och de ha nu blivit med rätta
underkända, så att detta namn strukits. Likaså anser förf., att
Reichenow’s uppställande av den norska uven såsom en särskild
ras ej har fog för sig. Detsamma gäller om en av Domaniewski
namngiven mindre hackspett. Däremot återupptages och bekräftas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
