Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
SMÄRRE MEDDELANDEN
chefen för Sveriges Geologiska Undersökning, som benäget
uppdrog åt statsgeologen d:r E. Granlund att utreda frågan. Efter
företagen vetenskaplig granskning av de rester av omgivande
gyttjelager, som funnos på käken, meddelade d:r Granlund följande:
»Jordarten på käken var en Equisetumrik sötvattensgyttja med
följande pollensammansättning:
Picea (= gran) 44 %, Pinus (= tall) 41 %, Bctula (= björk)
12 %, och Alnus (= al) 3 %.
Av analysen framgår, att lagret, i vilket käken hittats, är
yngre än c:a 500 år f. Kr. Närmare analys kan ej göras utan
analys av provserie från fyndplatsen.»
Något särskilt märkligt erfares sålunda ej genom detta fynd,
men det är dock alltid skäl att söka tillvarataga dylika rester för
närmare undersökning och för att underlätta en sådan, bör man
alltid noggrant anteckna fyndets läge och djup i marken samt
gärna låta en del av den omgivande jordarten sitta kvar eller
bifoga prov därav från alldeles samma lager.
E. L.
En örn.
Den 3 nov. 1934 varsnade några pojkar på väg till Broby
skola, Källby, i Skaraborgs län, en stor fågel omsvärmad av
kråkor ute på ett gärde. Då pojkarna närmade sig sprang fågeln
med utbredda vingar, men kunde ej lyfta. De sprungo då efter
honom och kastade sina rockar över honom. De bundo sedan om
honom med snören och buro den med sig till skolan. Fågeln
visade sig vara en ung kungsörn, och då den ej visade tecken till
ilska, löstes den och fick vara fri inne i skolsalen. Vid
undersökning av den vinge, som tycktes vara skadad, kunde man ej finna
varken sår eller brott, utan den verkade blott förlamad på något
sätt. Örnen fick sedan tillbringa dagen i skolan och satt bredvid
lärarinnan, fröken Elna Häggström, under tre hela lektioner.
Under frukostrasten hoppade den upp på katederbordet, där den satt
resten av dagen. I samråd med skolrådsordföranden, häradsdomare
A. G. Pettersson, beslöts att tillkalla veterinär Bjurström från
Lidköping för att undersöka den skadade örnen. Denne kom också
omedelbart åtföljd av landsfiskalen. Veterinären kunde dock icke
upptäcka något fel på vingen, varför det togs för givet, att örnen
slagit emot en kraftledning. Det beslöts, att örnen tillsvidare skulle
hållas kvar, men då det ej fanns någon lämplig plats i skolan,
inkvarterades den hos häradsdomaren. Där fick den under 12 dagar
tillbringa sitt liv i ett tomt hönshus. Mat fick den till största delen
av besökande personer, som medförde slaktade höns. Den hade
också god aptit. Vingen ville dock ej bli bra, tydligen behövde
den större utrymme och mera luft. Lärarinnan lät då en dag
skolpojkarna taga ut den på ett gärde för att se, om den kunde
flyga, men den endast sprang som förut. Pojkarna infångade den
då ånyo, och löfte erhölls av byggmästare Frans Nordin, att den
skulle få släppas i en hönsgård med tillhörande hus. Här kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
