- Project Runeberg -  Fauna och flora / Trettionde årgången. 1935 /
128

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

GUNNAR NORDQVIST

på betydligt fördröjd häckning (F. o. FI. 1929, p. 243). Fyndet
sammanbinder, med kringgående av det för gråhakedoppingens
biologi i regel mindre lämpliga småländska höglandet, det
skånska häckningsområdet med det mellansvenska.

Samtidigt med gråhakarna observerades vid det första
besöket även trenne svarthalsade doppingar. Den 11 juni
sågos åter fyra exemplar av denna art, men bona kunde jag
trots ivrigt letande ej heller denna gång finna. Vid ett
förförnyat besök den 16 juni sågos två svarthalsade doppingar
med tydligen nykläckta ungar på klarvattnet i mossens västra
del. Arten är enligt Hanström en gång funnen i
Kalmarsund (11 maj 1879) och E. Lönnberg observerade en ensam
fågel i Knisa mosse (Drottning Victorias Fågelskyddsområde)
vid sitt inspektionsbesök där den 18 maj 1931 (F. o. FI. 1931,
p. 97). Att den svarthalsade doppingen vidgat sitt
utbredningsområde till att omfatta även Öland torde stå i intimt
samband med dess allmänna expansion i Sverige under det
sista årtiondet. Så har jag kunnat konstatera häckning på
ett par nya lokaler i Skåne under de senaste åren, samtidigt
med att den blivit bofast även i Tåkern (P. O. Swanberg i
F. o. FI. 1935, p. 46). Denna utvidgning av häckningsområdet
är så mycket mera välkommen och behövlig som stammen i
Krankesjön, som ännu för några år sedan var stark och stadd
i tydlig ökning, f. n. går starkt tillbaka. Anledningen härtill är
förföljelserna av skrattmåsen och störningar i samband med
ett numera alltför ivrigt fiske under våren och försommaren.
Sedan skrattmåsarna, i skydd av vilka stora kolonier
doppingarna hade sina bon, redan i fjol praktiskt taget utrotats i
sjön, ligga doppingbona öppna för de här massvis
uppträdande, äggrövande kråkorna. Dessa finna så mycket lättare
äggen som fåglarna ofta störas och skrämmas från bona av
den livliga båttrafiken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:25:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1935/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free