Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
l. j. aspenlind
räkning. I brevet inneslöts också en färgbild (gjord av
grevinnan Gyldenstolpe) för att underlätta identifieringen. I
samma brev fick jag också veta, att den amerikanska
expeditionen på bortvägen från våra trakter funnit flera exemplar
några dagsresor härifrån.
I förening med en liten semestertripp och en missionsresa
besökte jag i juli 1933 samma trakter, men hade ingen tur.
Jag träffade under flera dagar blott två par, och jag kunde ej
återfinna de båda exemplar, som jag sköt ner.
Följande år i september gjordes resan om. Då var hela
familjen med. Resan tog tre dagar och förde oss till öde
trakter, dit ingen vit gärna beger sig för roskull. Vi hade dock
samtidigt ett gott tillfälle att förkunna evangelium för de
förbisedda infödingar, som sparsamt förekomma i dessa trakter.
Då några infödingar trodde sig veta, vilken fågel jag sökte,
voro de angelägna att visa mig den plats, där jag helt säkert
skulle träffa den. Jag lämnade därför min familj i ett stort
gräshus och begav mig ensam en dagsresa in i urskogen,
endast åtföljd av några svarta. Efter tre dagars fruktlöst
sökande måste jag uppge hoppet och återvända till vårt läger.
Här hade min hustru och mina två barn med nätt nöd
undgått att bli överfallna och dödade av en bestialisk neger, som
dess bättre själv var främling i trakten.
Jag försökte nu min lycka i kanterna på den långsträckta
dal, i vilken vi slagit läger. Jag gick över till andra sidan av
floden. Här hade gorillorna sitt hemvist. Vi pustade i en
backe och sågo oss tillbaka rätt över ravinen. På motsatta
sidan sågo vi en öppning i den kompakta gräsväggen, liknande
en dörr, och tätt till vänster en mindre öppning, lik ett fönster.
»Därborta bo gorillorna», anmärkte mina följeslagare. »Du kan
ju se huset, som de byggt åt sig.» Lianer och slingerväxter
hade bildat tak och väggar och en extra öppning vid sidan av
dörren gav intryck av, att ett fönster placerats vid sidan av
dörren. Detta kom mina män att försäkra, att gorillorna bygga
lika bra bostäder åt sig som människorna.
Vi fortsatte uppåt skogen. Nu började det att bli intres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
