Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru jag fann afrikas sällsyntaste fågel i 75
sant. Männen blevo tysta och slöto upp kring mig. Jag var
väpnad med en dubbelbössa, laddad med kula och grova hagel.
Vi smögo oss försiktigt uppåt. Jag var färdig till skott, och
männen höllo sina spjut färdiga för kast. I vilket ögonblick
som helst väntade vi, att gorillahanen skulle kunna rusa ut
ur sitt gömställe och anfalla. Att jakten på gorillor ej är
någon lek, kunde jag förstå av männens tidigare berättelser,
Enligt dessa skulle vanligen den största gorillahanen låta flocken
sätta sig i säkerhet inåt skogen, medan han själv i något snår
väntar på sina förföljare. Då dessa kommit tillräckligt nära,
»rusar han fram, griper den förste bäste, han får fatt i och
sliter honom bokstavligen i stycken».
Ingenting hände dock oss. Vi kunde lugnt taga i
betraktande gorillornas övergivna läger. Där funnos bäddar av
ris och slingerväxter, ofta till en och en halv meter över
marken. Under dessa funnos gångar och gömslen med tydliga
lämningar efter de för några dagar sedan försvunna gorillorna.
Någon fågel funno vi ej heller denna dag. Nästa dag
beslöt jag därför att såsom en sista utväg återvända till den
skogsdunge, där jag föregående år haft lyckan att träffa på
tvenne par. Mina niän förehöllo mig, att jag borde bedja till
Gud, så skulle jag nog få lycka med mig. Jag kunde
nämligen vara ganska säker på, att trollkarlarna föregående år
förgjort jakten för mig. Nu borde jag vädja till min gud, att
han måtte ingripa, så skulle trollkarlarna få se, att den vites
gud vore mäktigare och ej bara tomt prat. Jag fann deras
resonemang logiskt och handlade därefter. Efter en stund
meddelade jag dem, att vi skulle få tre fåglar.
Efter ytterligare några minuter voro vi framme. Vi
stannade och sågo oss omkring. Där satt i ett träd på bara 5—6
meters avstånd en liten fågel, obestämbar till färgen mellan
de gröna löven. Den tycktes närmast påminna om en några
dagar gammal kyckling. Medan jag sökte få lämpligt
skotthåll, den satt för nära, flög den upp i ett annat träd bakom
oss. Mina följeslagare rådde mig att ej kasta bort mitt skott,
då det tydligen ej var den rätta fågeln. Jag visste lika litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
