Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 86 litteratur
må bevaras för all framtid, såsom upprepade gånger framhållits, ej
minst i denna tidskrift. Den citerade författarens utmärkta och
fullständiga redogörelse för myskoxens levnadsförhållanden på
Grönland tillsammans med den census, han framlägger, bör utgöra ett
kraftigt stöd för kraven på tryggandet av myskoxens existens, så
att de kunna med ännu större vikt än förut göra sig hörda.
Närmast härefter kommer berättelsen om polarvargen, vilken
dock synes förekomma ganska sparsamt och sålunda ej kunnat lämna
så mycket material för skildringen. Förf. omtalar, att han av en
fångstman fått skallen av en gammal varghona, som ej hade en
enda hel tand kvar i överkäken, och underkäken var alldeles utan
tänder. Förf. synes tro, att detta berott på ålder och naturlig nötning.
Då jag ej sett skallen, kan jag visserligen ej yttra mig direkt om saken,
men det sannolika torde vara, att denna varg bitit bort sina tänder,
då den suttit fast i en sax. Den sades också vara fångad i sax.
Detta är ytterligare en belysning av denna fångstmetods grymhet.
Nästa kapitel handlar om grönlandsharen, som är vit både vinter
och sommar, och så sällskaplig, att förf. lyckats få över ett
halvtannat tjog levande vita jössar på samma fotografi. Även av de
grönländska fjällrävarna finnas sällskapsbilder. Isbjörnen skildras
mera utförligt och flera intressanta tillägg till dess levnadshistoria
göras. Om lämmeln och hermelinen är däremot icke så mycket
att säga. Båda dessa arter leva om vintern huvudsakligen under
snön. Av valrossar lämnas talrika bilder belysande olika situationer
i deras liv, och i texten omtalas deras vanor och temperament. Det
bekräftas bl. a. också, att valrossen ej sällan dödar och uppäter
sälar, vilket även G. Kolthoff framlagt bevis för. Fåglarna
upptaga ej så stor del av utrymmet i boken, men de viktigaste av de
förekommande arierna omtalas och avbildas, så att man får en god
överblick även över fågellivet. Bland dem, som ådraga sig mest
intresse, är måhända tärnmåsen, Xema sabinei, av vilken en vacker
bild finns av fågeln och en annan av hans bo med ägg. Om denna
sällsynta art omtalas även en liten historia, som här må återgivas.
Förf. kallar honom »en förklädd mås» och tillägger, att han är en
»liten fräck rövare». Den har nämligen sitt bo mitt inne i en
tärn-koloni, och ligger där troskyldigt och ruvar, när tärnorna göra
detsamma. Men när tärnorna flyga upp för att jaga bort någon fiende,
då stannar tärnmåsen kvar, men han gör små strövtåg och mättar
sig med tärnornas ägg, utan att detta lömska uppträdande synes
genomskådas av den lidande parten. Ägg och ungar av
sandlöparen finnas också avbildade i samband med några intressanta
meddelanden ur denna arts fortplantningshistoria. Det som nu sagts är
blott några lösryckta fragment för att giva en antydan om
innehållet i detta arbete. Det rekommenderas på det varmaste till var
och en som vill skaffa sig en uppfattning om det högre djurlivet
på Grönland, ty det är ett verkligt nöje att läsa den lugna och
sakrika beskrivningen liksom även att betrakta de vackra bilderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
