Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en parasit på hydror
2 O I
Danmark — där den blev funnen (i tre ex.) först 1929 av Kai
Berg —, vidare i Finland, Lettland, Polen och norra Tyskland
var den tagen här och där, likaså i Schweiz och
Storbritannien, medan den däremot saknades i Holland, Belgien,
Frankrike, södra Tyskland och även i Sydeuropa, bortsett från ett
enstaka fynd i Skutari-sjön vid den albansk-jugoslaviska
gränsen. För att förklara denna ganska säregna utbredning hade
man lancerat den teorien, att Anchistropus skulle vara en
glacialrelikt. Utom Europa är arten ännu ej funnen.
I själva verket finns det emellertid en mycket naturlig
förklaring till dessa egendomligheter i Anchistropus’ såväl
byggnad som förekomst, nämligen den, att djuret ifråga är en
parasit och den första som, mig veterligt, hittills påvisats
inom hinnkräftornas grupp. Värddjur äro de små hydrorna,
som så ofta förekomma i våra sötvattenssamlingar, där de
liksom späda, egendomliga små blommor sitta på blad,
stjälkar o. dyl. av nedsänkta vattenväxter. Den hydra det gäller
är en mycket vanlig art med synnerligen långa tentakler
(Pel-matohydra oligactis [Pallas]).
Som så ofta händer, var det mera en tillfällighet som
gjorde, att jag kom det rätta sammanhanget på spåren.
Sysselsatt under förra sommaren med bl. a. undersökningar över
hydror i sjön Stråken i Småland, fann jag en dag ett par
sådana, på vilka jag lade märke till en liten rundad upphöjning
strax under kransen av tentakler. Detta väckte min
uppmärksamhet och föranledde en närmare undersökning av
saken, varvid det befanns att varje sådan liten upphöjning
representerade ett exemplar av Anchistropus emarginatus,
stadigt fasthållande sig vid sin hydra.
Jag fann saken intressant, överförde djuren i ett par
kulturskålar på Aneboda-laboratoriet, som ligger invid Stråken,
och studerade dem där under åtskilliga veckor. Snart
upptäckte jag flera exemplar på andra hydror och fick sålunda
tämligen rikligt material för mina undersökningar. Säkerligen
observerade jag under denna sommar flera exemplar av arten
än som förut varit kända från hela Europa, nå, det vill nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
