Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 folke borg
inte säga så mycket. Hydrorna befunnos vara ytterligt
allmänna, särskilt på vissa växter. Jag fick t. ex. tag i stånd av
Potamogeton perfoliatus med åtminstone ett par hundra
hyd-ror; ja, på ett enda blad kunde man finna mer än femtio —
en vacker syn! Anchistropus var emellertid inte så vanlig,
men då och då påträffades dock någon eller några på en och
annan hydra.
Vissa av de rön jag gjorde angående Anchistropus’
levnadsvanor kunna kanske påräkna ett visst intresse, och jag
skall därför här nämna något därom.
Först och främst kunde jag fastställa att de små
hinnkräftorna i normala fall under hela sitt liv — som varar
några veckor — sitta fastklamrade var och en på sin hydra.
De hålla sig mycket väl fast, och detta sker just med hjälp
av första extremitetparets stora »klor» och stundom också
medelst de båda »tänderna» i undre skalkanten; dessa båda
bildningar äro sålunda att uppfatta som anpassningar till
levnadssättet. Klorna äro djupt insänkta i hydrans hud.
Emellertid har Anchistropus icke blott förmågan att hålla
sig fast vid hydran utan är också i stånd att företaga
promenader på hennes kroppsyta och gör det ofta. Härvid
tillgår så att djuret försiktigt drar upp den ena klon och sätter
ned den litet framför det förra stället, varefter samma
procedur upprepas med den andra klon. Därpå blir det åter den
förstas tur o. s. v. Så värst fort går det naturligtvis inte. Det
hela ser ut som om djuret skulle gå på små styltor, vilka för
varje steg sjunka ned ett stycke i det mjuka underlaget. Att
värddjuret, hydran, känner av saken, är tydligt nog och
bevisas av dess krampaktiga sammandragningar och böjningar
för att bli av med den otrevliga gästen.
Högst anmärkningsvärt är att hydrans nässelkapslar icke
explodera. Detta sker varken under »promenaderna» eller ens
då en simmande Anchistropus kommer och klamrar sig fast
vid hydran. Detta är så mycket egendomligare som
fast-klamringen ofta sker just på någon av de med nässelbatterier
tätt besatta tentaklerna, vilken då sammandrages och böjer sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
