Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
folke borg
berörda förhållandet. Det är en körtel, vars utförsgång är
omgiven av ett nätverk av fina kitinbalkar och som mynnar
alldeles innanför spetsen av undre skalrandens tand. Då
denna hjälper till vid fastklamrandet, kunde man kanske våga
uttala den förmodan, att körtelavsöndringen på något sätt
bi-droge till att hålla nässelcellerna lugna, t. ex. genom att
bedöva eller förlama dem. För att avgöra, om det ligger något
i denna tanke, fordras emellertid ytterligare undersökningar.
Ån så länge är den blott ett hugskott.
En sak, som givetvis särskilt intresserade mig att få reda
på, var sammansättningen av Anchistropus’ föda. Cladocerer
i allmänhet åstadkomma genom snabba rörelser av benen en
vattenström riktad mot kroppens undersida; små
planktonalger o. dyl. avfiltreras, när vattnet härvid passerar
benbi-hangens tättställda borst, och föras till munnen. Chydorider
och andra vid bottnen levande hinnkräftor krafsa loss små
slampartiklar från vattenväxter eller från bottnen, vilka pà
samma sätt genom filtrering tillvaratagas.
Vad Anchistropus beträffar, så har ju första benparet,
som bär de stora »klorna», sin särskilda användning. På
andra och tredje benparet finnas ett par utskott, vilkas
uppgift är att föra födan till munnen. Fjärde och femte
benparen däremot åstadkomma liksom hos andra hinnkräftor
vatten-strömning och ha också filtreranordning.
Emellertid är det nog mycket obetydliga mängder av i
vattnet svävande småpartiklar, som på denna väg tillföres
djuret, något som bl. a. visas därav att en fritt simmande
Anchistropus, som ej har tillgång till någon hydra, dör inom
loppet av 24 timmar, även om vattnet är rikt på dylika
partiklar. Ej heller de småpartiklar, som ev. kunna förekomma
på hydrans yta, torde — naturligt nog — kunna spela
någon nämnvärd roll; därtill är deras mängd alldeles för liten.
I själva verket har det vid mina undersökningar visat
sig, att Anchistropus i alldeles övervägande grad, kanske helt
och hållet, livnär sig av hydran själv. Den pressar sig mot
hennes kroppsyta, och den undre skalrandens tänder tryckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
