- Project Runeberg -  Fauna och flora / Trettionde årgången. 1935 /
201

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en parasit på hydror

2 O I

in i densamma och hålla sålunda fast djuret vid hydran. Nu
sättas kraftiga borst, tillhörande andra och tredje
extremitetparen, från båda sidor an emot den mjuka huden, och några
stickas också in i densamma. På så sätt skrapas och ryckas
små stycken av hudcellerna, ibland kanske t. o. m. hela
celler, loss; dessa föras genast med vattenströmmen mot
djurets buksida och befordras därifrån till munnen. Även de
stora klorna hjälpa till vid näringsfångsten från hydran: den
ena av dem ryckes då och då plötsligt upp ur huden, där den

Bild 8. Anchistropus emarginatus sedd rätt framifrån, under
näringsupptagandet från hydran. Schematisk bild. Andra och tredje extremitetparens
borst ansättas mot hvdrans hud, som genom skalrandtändernas press tryckts
upp till en liten kulle mellan dem. Främsta extremitetparets stora klor
tecknade svarta.

varit nedsänkt, och sliter därvid, tack vare sina skarpa
sidotänder, med sig små stycken därav.

När ett fält, d. v. s. ett område av hudens ytlager, är
»avbetat», promenerar Anchistropus på sina små styltor iväg
till nästa. Och så fortgår det. Tack vare sin stora
regenerationsförmåga tycks hydran, så vitt jag kunnat finna, icke
lida några nämnvärda skador av den omilda behandlingen.
Skulle många exemplar slå sig ned på samma hydra torde
detta väl dock ej kunna undgå att ha menliga följder.

Alla de exemplar av Anchistropus emarginatus, vilka jag
hade tillfälle att studera i Aneboda, voro partenogenetiska
honor. Hanar och honor försedda med vinterägg, som skola
befruktas, uppträda ej förrän ett stycke fram på hösten. De
partenogenetiska honorna — vilkas ägg alltså utvecklas utan
föregående befruktning — ha nästan alltid embryoner i yngel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:25:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1935/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free