Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre meddelanden.
Skogslenuneln, Myopus schisticolor, visar sig i Värmland.
I Lungsunds socken i sydöstra Värmland voro under hösten
1934 somliga smågnagare, isynnerhet ekorrar och åkersorkar, här
och var talrikare än »normalt». Efter snösmältningen i våras kunde
man även se, att sorkarna under vintern bedrivit en omfattande
barkskalning samt söndergnagning av gräs ni. m. Nu, några
månader senare, är det tydligt, att våren och sommaren medfört en
markerad ökning åtminstone av ekorre, åkersork och låtigsvansad
skogssork liksom förmodligen även av hare.
När jag i april tittade litet närmare på de skalade färska
grenarna å avverkningsplatserna, förrådde de stora exkrementhoparna
under grenskeletten de djur, som fört barkspadarna. Ehuru tanken
på en utförligare undersökning av gnagarfaunan i Lungsunds
mossiga granskogar redan blivit närd i mänga år, hade likväl någon
sådan icke blivit utav. Den goda sorktillgången satte emellertid
nytt liv i de gamla planerna, varför också några personer blevo
vidtalade att hjälpa till och därvid noga se upp med alla små
gnagare som möjligen kunde misstänkas vara skogslämlar. Men det
kom intet meddelande om något ovanligt fynd.
Under andjakt i sjön Emten hade jag emellertid den glädjen
att vid soluppgången den 1 aug. hitta en nyss drunknad, ännu ej
kallnad skogsleminel flytande ett par hundra meter från närmaste
land, mellan ställena Abborgrunden och Björkåsen. Djuret flöt
med den torra ryggen upp och syntes blott som ett par centimeter
bred och en halv decimeter lång blågrå strimma i den spegelblanka
vattenytan. »Vad är det där?» »Bara en sork», svarade den
närmast sittande. Just då gled vår eka förbi och samtidigt urskildes
ett svagt rostrött skimmer över en del av det blygrå föremålet.
Biten backades genast, och föremålet, den efterlängtade
skogs-lämmeln, fiskades upp. Hade den varit våt på ryggen, hade den
förmodligen ej blivit beaktad, emedan den roströda »fläcken» då ej
varit synlig. Lämmeln — en hane av 89 millimeters kroppslängd
och 16 millimeters svanslängd — sändes för uppstoppning
omgående till konservator Gustav Kihlén i Köpmannabro
Vid Emtens stränder ha sedan ytterligare lämmelfynd blivit
gjorda den 9, to, 11 och 12 augusti. Dessa lämlar, varav två äro
av något avvikande färgteckning, äro spritlagda.
Tecken tyda på, att skogslämmeln tillhör denna trakts fauna
och ej endast uppträder här som gäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
