Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några intressanta fågelfynd, sammanställda av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8
EINAR LÖNNBERG
Jag kunde ej genast bestämma den och först efter det
att jag skickat den till uppstoppning, lyckades jag i en fauna
över Europas fåglar identifiera den såsom en tereksnäppa
(Terekia cenerea). Då fågeln ej förut anträffats i vårt land,
har jag velat omtala mitt fynd här.
Bifogade fotografi (som här finnes reproducerat) har
tagits av tandläkaren P. O. Snvanberg. Enligt konservator
Janssons bestämning är snäppan en hane».
Såsom redan framhållits är detta fynd det första i
Sverige av sitt slag. Då det på sätt och vis kunde väntas, att
tereksnäppan förr eller senare skulle visa sig i vårt land, har
en fullständig beskrivning av hennes utseende och
meddelanden om hennes förekomst införts i arbetet »Svenska Fåglar»
(III, sid. 621 — 622). Den bifogade bilden ger även en god
föreställning om hennes allmänna utseende: den långa
uppåt-böjda näbben, de jämförelsevis korta benen, den gråa ryggen
med svarta spolfläckar särskilt på skulderfjädrarna, den
fin-strimmiga halsen och den vita undersidan o. s. v. Den har
funnits häcka några gånger på olika ställen i Finland,
särskilt vid Pyhäjoki. I norra Ryssland vid Dwina synes den
vara rätt allmän och förekommer upp till Arkangelsk. Dess
utbredning sträcker sig vidare mot öster genom Ryssland och
Sibirien ända till Kolymaområdet, där den förekommer ännu
på 68°30 N lat. enligt ryska författare. Riksmuseum har
exemplar från Ochotsk och ön Sachalin. Över Kurilerna lär den
endast flytta helt sparsamt, så att Sten Bergman lyckades
blott finna ett exemplar. Hon träffas i Ryssland vid flodernas
stränder och deltabildningar, men säges bäst trivas vid smärre
vatten och kärr i Sibiriens skogsregion. Söder därom på
steppområdet synes hon ej finna sig så väl och säges
uppträda som häckfågel sydligast på steppen väster om Altai.
Under flyttningen sprides hon långt både mot öster och väster,
så att hon t ex. 7 gånger träffats i Storbritannien på
genomresa, mera sällan på europeiska kontinenten. Vintern
tillbringar hon delvis långt söderut, t. ex. i den sydostasiatiska
arkipelagen och Australien. En västligare kontingent över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
