Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från en småfågellokal vid Göksholm i Hjälmaren. Av Knut Borg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN EN SMÅFÅGELLOKAL VID GÖKSHOLM I HJÄLMAREN 27
benet. Endast hannen var vid boet denna gång. Järnsparvens
och domherrens ungar voro även klara att denna dag lämna
boet.
Inom detta lilla område i strandskogen vid Göksholm
påträffades alltså bon av rödvingetrast (2 st.), taltrast (1 bebott
och närmare 10 där ungarna voro utflugna), koltrast,
trädgårdssångare, svarthätta, järnsparv, grå flugsnappare (3 st.),
svart och vit flugsnappare, domherre och törnskata. Ungar av
grönsångare, lövsångare, rödhake oeh gärdsmyg (2 kullar)
funnos där ju också, och räknar man med att även
tjäderhönan haft sitt bo någonstans bland riset, blir det alltså 15
arter, som häckat i gläntan.
Vid ett senare besök vid Göksholm den 7 juli 1935 i syfte
att ringmärka en del småfåglar, och då jag just stod i
begrepp att återvända till Örebro, fick jag tillfälle att göra ett
intressant fynd. Vid en yppig glänta i lövskogen fick jag
höra en fågelunge pipa i gräset. Jag fann honom under en
kraftig ek. Det var en knappt halvvuxen underlig gynnare,
som verkade som en förstorad bofinkunge med näbben
tillplattad uppifrån. När jag lyfte honom, skrek han ännu mera
högljutt, och då slog plötsligt en gammal fågel till på en av
ekens grenar. Jag såg den blott en kort sekund, innan den
lika plötsligt försvann. Till en början var jag rådvill, men
sedan gick det upp för mig, att det måste ha varit en
sten-knäck (Coccothraustesj, Ungen sattes ned i gräset, men
fortfor att pipa ideligen. Nu hördes plötsligen båda de gamla.
Lätet var ett metalliskt ljudande »täck, täck, täckeräck». För
att försöka få se en skymt av de gamla flyttade jag mig
ett stycke från ungen. De smackade hela tiden i närheten,
men ingen visade sig. Efter väl en kvarts väntan gick jag
åt det håll, där de lockade, men då tystnade de alldeles,
och jag fick aldrig se en skymt av dem. Då återvände jag till
ungen, som sannolikt kommit ut ur boet för tidigt. Troligen
låg det väl någonstädes i ekens lövverk. Ungen hade ännu
en del dun, som stucko upp som maskrosfrödun.
Vingpennorna voro breda och trubbiga med svag metallglans. Någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
